pant äger: lösöhrepant behålle then i handom hafwer, till thess han fått sin fulla betalning till ränta och hufwudstohl: skiuter något öfwer; gifwe thet uth them androm till godo.
§ 13. Nu kan then ena hafwa sin pant lagligen intecknat, och undfår then andra sedan befallningshafwarens införsel ther i; äge tå äldre inteckning witzord och förmon: är införslen äldre och grundar sig på dom eller partens egen bekiännelse; niute tå sin införsel till godo, om the sins emellan komma att strijda.
§ 14. Allestädes ther man winner laga qwarstad uppå fast eller löös egendom, skall then i rätten angifwas ther then skylldigas egendom belägen är och behörigen ther intecknas, om han elliest niuta will förträde för andra skuldfordrande som sedan inteckna låta.
§ 15. Konungens rätt till afrad, tijonde och laga uthskylder går fram för all inteckning i den skyldigas egendom ifrån den tijd skulden begynt och stadgad finnes. Är annars skuld eldre än tå cronoskulden begyntes; niute han sin rätt till godo. Samma lag wari om kyrkio- schole- hospitals och fattigas så och omyndige barns medel, så länge de stå under theras förwaltning som ther om betrodde äro; men warda the af them till andra uthlänte; förfares tå ther med som med all annan skuld, och swari then them uthlänt för thet som brista kan. Samma rätt framför inteckning, ägi och innestående afrad, tomtöra och huushyra i staden therom framdeles wijdare stadgas. Förtient lööhn lijka så. Boor någon cronobetiente på annars jord för afrad, eller wisse ränto, och blifwer han skyldig; niute tå jordägande förmon så länge säden står på åkren, eller ligger i ladone in till afradzdag: men blifwer räntan eller afradet honom längre i händer betrodt, och med hans andra egendom inblandat; ägi tå konungen för jordäganden förmon.[1]
§ 16. Döör eller wijker gäldskyldiger man staden eller landet, uthan thera wetskap som han skyldig är, och lembnar effter sig fast eller löös egendom; wari tå all inteckning ogill som skeer sedan den skyldige, effter klart bewijs, bortrymt eller döder blifwit, eller bofallig. Samma lag wari, ther inteckning på orätt rum och domställe, förr
eller senare giord är: så att the alle blifwa till egendomen lijka
- ↑ I marginalen har antecknats: Deliberatum in Commissione regia legum, an hic § 15 huius loci esse debeat? Cum autem sit qvasi exceptio qvædam a regula generali supra § 2 exhibita om intecknings krafft; forsan non incongrue hoc loco inseri posse videtur, qvod arbitrio superioris relictum.
