Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/173

Den här sidan har korrekturlästs
161
JORDABALK 1715

berättigade när then samme them emellan dehlas skall, och fälles slijkt af mark som af mark, om godzet eij tillräcker till fulla gällda; warde samma rätter, om panten till flere förskrifwin, men eij förstånden eller tillförene lagligen intecknad är, eij eller införsel ther i skedd är, dock att then niuter förträde, hwilkom jorden förpantad är, framför andra som skulldbref uthan pantsättning hafwa, som förr är sagdt.

§ 17. Nu hafwer någor intecknad pant men ingen införsel, och finnes ther en del af hans fordring strijdig; kommer tå annor med klart skuldbref, eller dom, och söker iembwäl uthur samma pant sin betahlning; sättie tå befallningshafwanden räntan af godzet eller, then löse egendomen hwar af betalningen sökes, i qwarstad, till dess den förre sin strijdige fordring lagligen hafwer uthfördt, och niute han sedan sin laga inteckning till godo, effter ty som fordring hans richtig är och förmon äger: dock att det ostrijdige i medlertijd icke må uppehållas för thet som strijdigt är.[1]

§ 18. Wijd hustrune- öfwermaga- jungfru- och wettwillinga-jords pantsättiande wari lag samma som förr om sälliande stadgat är; och gånge iu altijd å landet twå delar af bondans egendom mot tridiung af hustruns; men i stadenom lijka.

§ 19. Sätter någor sina jord huus eller tompt i pant och gifwer ther straxt wärkelig införsel uthi, med the wilkor att långifwaren skall niuta pantens afkomst så länge penningarne borta äro, wari thet gilt som them bådom effter lag åsämmier.

§ 20. Ingen som annars pant i händer hafwer, hafwi macht then till nytto eller wärde att förringa; eij eller må han ther på giöra mot ägarens willia annan kostnad än then som till pantens nödiga uppehälle och förswar tarfwas: giör han annorledes; hafwi intet therföre att fordra, uthan uppehålle han honom så godan som han then[2] emottagit hafwer.

§ 21. All pantajord, huus eller tompt, som eij förståndin är, skattas som lösöra när then arfwingar emellan delas skall: och ehwar jord, huus, eller tompt går i betahlning, till salu, i skiffte eller mätning; ther bör åboen laga fardag niuta.[3]

Lagkommissionens förslag.11
  1. I marginalen har antecknats: Not. denna casus fins wäl i Uthsökningsbalker, men propter connexitatem materiæ synes den och här kunna behållas.
  2. Ordet: »them har senare tillskrifvits öfver raden.
  3. Ursprungligen: niute tå åboen laga fardag.