Cap. V. Huru tomt må byggias.
§ 1. Ingen bygge utöfwer sina på annars, eller bysens almenna tomt, gatu, eller farwäg, ey eller så när ut på sine egna tomt, ther gårdstomter måste ändteliga sammanlöpa, att icke lemnas stöda eller stolpa rum och takdråp, thet är, half annor alin å hwars thera tomt emellan husen: bygger han annarledes; tage up thet han bygt hafwer, och böte en daler, tå theröfwer klagat warder å tinge.[1] Äger någor tomt til en gård å båda sidor wid gatun; han må med häradsrättens dome gatun til tomt intaga, och af sine tomt andra iämgoda gatu läggia och giöra.
§ 2. Nu wil han ey uptaga thet han olagligen bygt hafwer; tilsäije honom tå härads länsman at rifwa och inflyttia sina hus: giör han thet ey; sökes wid häradsting, och dömes sina olaga bygning inom wiss tid at uptaga, och böte, som sagt är, en daler, och tre mark at han ey uptaga wille, sedan han så tillsagd blef, åt osökto,[2] samt uprätte skadan, om then giord är.
§ 3. När bygder by lagligen rifwas och iämnas skal; rätte hwar sin gård ther efter, och på the tomt honom tå tildelas flytte innan try åhr sina hus, eller böte en daler, och hafwi sedan tomtäganden rätt emot skälig betalning efter mätesmanna ordom, eller laga bewis, hans hus uptaga, och af tomten föra.
§ 4. I mangårdenom warin thessa laga hus: sätesstufwa med sine förstufwu och kamrar, källare, wistahus, sädes- och miölbod, redskaps och hemligit hus, port och lider, mältohus och badstufwa; dock så, at mältohus och badstufwa, så wäl som ther smidior och rijor byggias, sättas afsides ifrån gården: stall och fägården bygges och särskild ifrån mangården, och efter thes ägors storlek, stall- få, fåra- och foderhus, logar och lador, och, ther skog finnes i förråd, rijor. Alle skorstenar skola ringast wara til tre alna högd öfwer taket; eller böte then thet försummar twå daler, och bygge icke thes mindre.
§ 5. Alla skattabönder, landboar och the som besittia krono
iord, gårdar och heman för rusttienist fördehl, lön eller boställe, byggin
