honom häfdad är; förfares tå thermed som i Kyrkiolagen stadgas om ächta makar.[1]
§ 3. Söker någor å sina eller andras wägna, genom hwariahanda iäf och klander, ett ächtenskap at hindra, eller uppehålla; tå må wäl domaren thet mål pröfwa: men ställe doch kiäranden förrut borgen för allom skada och kostnade, som them trolåfwadom[2] ther af tima kan: gitter han tå sedan iäf och klander sitt ey fulltyga; böte femtyo daler, och upfylle både skada och kostnadt. Samma lag wari om the iäf, som under Kyrkiolagen höra.
Cap. VI. Om förord före ächtenskapet, emellan them, som hionalag byggia willia.
§ 1. Förordom bör kraft och witsord gifwas, som man och qwinna, eller hennes målsman, ther hon mö är, sin emellan före ächtenskapet giöra: ware sig om then giftorätt hwarthera äga skal, eller huru beggia thera bo emellan them och theras barn och arfwingar wid dödsfall skiftas skal; utan the skie med thens förfång, som bättre skiäl och rätt til ägendomen then tiden äger, eller äga kan. Mågo förthenskull förord thessa ey giälla; utan at the före wigslen i goda manna närwaro skrifteligen fattada blifwit, och iämte noga uptekning öfwer then ägendom hwarthera tå rätteliga äger, eller rätt til hafwer, inteknada så snart thet sig giöra låter, och högst innan sex wekor,[3] wid rätten ther the bo, eller then förordade ägendomen är belägen: doch må them fritt stånda; hwad han, eller hon wil thenna uptekning ypnada, eller förseglada wid rätten inläggia, allenast förord thera til alla delar och omständigheter uti then uprättada och inteknada skriften äro införda.
§ 2. Giöra man och qwinna sin emellan thessa förord utom lands, och wilia at the ock inrikes giälla skola uti then ägendomen the här äga, ändoch the sielfwe hit eij inkomma: gitta the tå bewisa, at sådana förord före ächtenskap thera utrikes med witnom uprättada, och innan twå månader ther efter inrikis wid rätten, som sagdt är, angifna och inteknada äro; hafwin the tå laga kraft.
