huden afdragit och nedergräfwit, eller lefwande boskap hulpit, åderlåtit, botat, eller wallackadt; böte fyratyo daler, eller plichte med kropp.
§ 6. Dräper man annars hund; betale then, och böte ther til tre daler: är han wall- iagt- eller bunden gårdshund; böte dubbelt: wanartig hund, och then folk eller fä biter, må ingen hafwa: ho then ifrån sig, eller ifrån fä drifwer, och til döds slår, om nöden så fordrar, wari saklös. Jagthund må man på sin mark uptaga och qwarhålla; then ägaren sedan löse med tre daler, och betale skadan, om han wiliande låtit släppa honom på annars ägor.
§ 7. Dräper fä annars boskap och fä som ey ätas må; betale ägaren, hwars fä skadan giorde, helftena af thes wärde som dödt blef: kan thet ätas; betale fierdadelen af wärdet, och then hafwe thet döda, som thet förr ägde: dräpa bij annars biståck; wari lag samma. Sargas fä; betale halfwa läkislön och halfwan skada: wet han, eller är therom påminter, at hans fä wahnt är at giöra skada; giälde åter med fullom giäldom thet som dödas, eller såras, ware sig läkislön för såramålet, eller annar skade: gälde och then som hund äger hwad fä han första gången dödar, eller sårar, och förgiöre hunden; eller andra gången betale hwad han skadar, och böte iämwäl helftena af thes wärde; men tredia gången betale skadan, och böte thertil så mycket thet wärdt är som han skadat hafwer.
§ 8. Hwilkens hund blifwer wild, och ägaren, strax han thet weta får, honom ey instänger, eller dräper: sarger han några människo böte tyo daler:[1] sargar han fä, eller annat qwickt i boskapi annars; betale ägaren skadan, och böte thertil thes halfwa wärde. Sargar han annan gång; giälde skadan åter, och böte thes fulla wärde som sargat blef.[2]
Cap. XVI. Huru bys oskifta ägor i iord och fiskewatn må nyttias, och then straffas som oskift olagligen, eller annars dehl brukar.
§ 1. Bysins skog och mark, som oskift är, bruke hwar och en som i by bor sig til nödtorft, och äge theraf taga och hemta tårf,
näfwer, wed, kol, timber, bielkar, gärdsel och hwad til thes hus och
