tagas och qwarhållas til thes the återlösas; men ey hemligen, eller med wålde afhändas wid bot som 14 cap. 4 § förmäles.
Cap. XVII. Huru bysens oskifta ägor mågo intagas, rydskog brukas, och then plichta som olagliga intager.
§ 1. Nu wil then i byn bor, och iord äger, ånyo uptaga något af ene eller flera bysens oskifta ägor uti iord eller watn; tilsägi han tå allom iordägandom först lagligen, och tilbiude iämte sig at byggia.
§ 2. Wilia the ey, utan han söker laga skifte, och wil sin dehl i skog, iord, eller watn häfda och byggia: ransake tå therom häradsrätten och döme, och förhielpe honom til sin dehl uti allo oskifto, som kan delas, eller byggias och nyttias androm skadelöst: men then af grannom, som wägrar och hindrar annan som begärar laga skifte, och likawäl brukar hans och byns oskifta ägor, böte som föregående capitel 3 § säger.
§ 3. Äro ther forsar, strömmar och annat, som ey må, eller kan delas; begäre then, som byggia wil, häradsrättens låf och dom på hwad sätt, wilkor och tid han må ther wärk byggia och nyttia, och bygge tå allena, om andre iordägande ey wilia innan ähr och dag med honom på samma wilkor byggia. Nu hafwer han nyttiat och fult för sinom kostnad fått efter mätsmanna ordom; nyttin tå alle iordägande samma wärk, hwar efter ägo sine; eller förene han sig som bygdt hafwer med them; eller söke häradsrättens låf och dom, om the bygning ännu länger må stå och häfdas för samma, eller annor afgiäld til iord- och skattägande.
§ 4. Hwilken som utan låf bygger, eller intager torp, och stänger bysins oskifta ägor; hafwi sitt arbete och frukten til jordägande förwärkat, och böte första åhr tolf daler, och sedan dubbelt för hwario åhr han oskifta ägor innehafwer och häfdar.
§ 5. Rydskog och mark må hwar och en som i by äger grannom sinom tilbiuda med sig at dela, och hwar sin dehl uptaga. Nu får han sin laga dehl af; nyttie then tå, och behålle bäst han kan och gitter. Blifwer skogen ey delter; stängie ey länger än try åhr til hö, säd, rofwor, mulbete, eller hwad thet är, sedan läggi åter til byens oskifta ägor, eller böte som sagdt är; med mindre thet pröfwas kan, at gården och åboen sådana intagor betarfwar, och byn til utmark och mulbete ey skadas: wari dock hwariom och enom efterlåtit sin dehl theremot lagligen at åtniuta.
