inkomma uti konungens iageplatsar och diurgårdar. Tilfogar någor therföre kronones betientom hugg, slag och oförrätt, och enär the sina tienst i thesso måleno rätteligen giöra straffes som i Edsöresbalkenom 3 cap.[1] urskils.[2]
§ 7. Finner något, then eliest ey må fånga, högdiur, som af warg, eller andro rofdiur rifwit är, och thet uptager; eller fångas thet när man hafwer lagligen uprättadt nät, spiut, skall, wargagårdar och gropar för wargar och andra skadediur; tilsäge han tå nästom iägeribetientom, eller ther the ey när wid handena finnes, twem androm godom mannom, och wise, huru och hwad diuret fått til skada: skier thet ey; böte som 4 § säger: är thet ey förderfwat; gifwes åter wid samma straff, som förr är sagdt.
§ 8. Uti skäriom må ey eller någon på andras holmar fogel fånga, eller ägg hemta wid fyra dalers böter: och gifwi thertil åter thet han ther tagit hafwer, eller thes wärde.
Cap. XXIII. Huru skadediur mågo fällas, samt skall och wargagårdar hållas.
§ 1. Hwar man fånge och skiute åt saklöso skadeliga diur: såsom biörn, warg, lo, räf, ierf, mård, utter, bäfwer, och flera sådana; så och roffoglar, örn, hök, glado, uglo, samt siel, ehwar the kunna finnas.
§ 2. Alle the i länet bo, frälse, krigsbefehl och bönder, ingom undantagnom, utan the äro prestar, klockare, oskattlagde torpare och inhyses folk, uppehålle skall och iagt, så at för hwario gårde hålles, och när iagten påbiudes färdigt hafwes fyra famna långt, och fem alna högt warganät, så starkt, at thet ey brister när en man stiger theruppå; eller i ställe för nät iagtlappar med sitt tilbehör: ther och allmogen förr intet nät hafwer; giöres ther til wist sammanskott, som häradsfogden bör upbära.[3]
§ 3. Ifrån hwario matlag och gårde infinne sig på dag och ort, som till skall förordnas, en wuxen man, antingen med bösso,
iagtwärio, eller yxa så tidigt som the blifwa kallade: hwilken utan
