§ 2. Frälsisman hafwi macht swedioland at fälla, eller androm thet tillåta uti thes enskylta skog inom eller utom gärde, ther han äger både iorden och afradet; dock så at allmenna bruk och bärgswärk ey skadas: oskiftan skog och mark må frälsisman ey annarledes än 4 § säger til swedior bruka.
§ 3. Ther stora bruk och bärgswärk med konungens lof och nytto uprättada äro, eller blifwa, skola alle afstå med swediande inom then ort konungen biuder; iämwäl ther stor timberskog, mast- och bärande trä i myckenhet finnes: ho som theremot bryter och fäller, eller sweder i allmenna skogar och förbudna orter; böte som för wåldswärk, och giälde allan skadan bruk och bärgswärk therigenom taga, konungens ensak.
§ 4. Finnes annor iord eller mark inom wärn och gärde, som bonde eller landbo kan til åker och äng rödia, rothugga, kringgräfwa och med aflopsdiken bereda; fälle han tå inga swedior utom sitt gärde och hägnadt: fins ey sådana iord, och kan eller tarfwar bonden mera häfda än han upbrukat hafwer; söke hos häradsrätten, som med häradsfogdanom må honom sin wissa dehl uti oskiftom bysens skoge tildela, och så mycket som han årligen må i skogenom swedia, helst af sådana mark, som han sedan kan til åker och äng bruka och inhägna: hwar annarledes än med lof, eller mehr än sagdt är, til swedior i egnom skoge fäller; böte tretyo daler: men för oskiftom bysens skog, så ock landbo, som utan iordägandens lof swedior fäller; böte dubbelt och giälde skadan. Nu kan hända, at bonde missbrukar sin ägendom thet gemena bästa til afsaknad i thy at han stora mastträn, diurstånd, och annat slikt hugger til swediofall: plichte tå med hundrade daler, och miste ther til grödona.[1] Om them som föröfwa onödigt skogsfällande på the orter, som icke låta uprödia sig, wari lag samma.
Cap. XXV. Huru skogseld skall förekommas.
§ 1. Hwar som swedioland antända wil och må; han achte och förese med allo warsamhet och åhugo, at elden therutom ey komma må widare; i synnerhet afrödie han skogen näst omkring swediolandet, rothugge och, om skie kan, jorden upgrafwe, watn och redskap
wid handena hafwe, så och nästom grannom tilsäge at beredda när
- ↑ Kongl. M:tz Rescript 24 Mart. 1698.
