hafwa, eller ey; utan han hafwi ther til hustrune friwilliga ia, samtyckio och underskrift; eller at hon wid wederbörande domstol thet munteligen rättsliga tilstår. Skier skifte sålunda; skifte tå til bättra, och ey til wärra. Tiltränger nöd at sälia ther om i Jordb. 5 cap. 3 § handlas; säli tå, eller förpante ey mera af hennes fasta ägendom och iorde, än tridiung mot twå delar af sine.
§ 2. I stadenom hafwi ey heller mannen macht hustrune fasta ägendom, tomt, eller gård at sälia, utan hennes ia och samtyckio.
§ 3. Hafwer man, eller hustru giordt giäld före ächtenskapet; the giälde hwar af sino gotse: ey skal thens enas andehl i bo, eller enskylte gots för thens andras giäld i thy måle til betalning gånga, ehwad the under lands[-] eller stadslagom lyda. Och förthenskul ther ägendomens afträdande skie skal til sådana skulds betalning, och odalgots räntor och inkomster wid afradsdagen i boet influtit, eller inflyta bohrt, och all åhrswäxten inbärgad är, och utmätningen wid samma tid skier; tillåtes tå en gång för alla, och ey widare, fördelningen ther af til giälds betalning efter giftorätten, på thet then oskyldige makan icke komma må sedan at lida.[1]
§ 4. Nu kunna the båden, eller enthera giälden giordt hafwa i warande ächtenskap, eller til trolåfning, och bröllops kostnadt: thet må för, beggia thera giäld hållas, och af bo thera oskipto i lösörom och aflinge giäldas; såsom ock af beggia thera hus och ägendom i stadenom, så långt then räcker. Räckia ey the til fulla giälda; fylles tå thet som brister af beggia thera enskylto gotse och odalfasta å landet: mannen giälde twå delar, och hustrun tridiung. Nu har ey utan annat thera egen iord och fast ägendom: är thet mannen; betale han tå thet återstår och giäldas skal med sinom enskylta ägendom å landet, så långt then räcker: är thet hustrun; giälde hon tå af enskylto gotse sino å landet ey mer än tridiung af thy som i betalningen brister: ey må hon af sino odalfasta gotse mera giälda än tridiung af giälden, äntå at giäldet är mera.
§ 5. Äro giäld tilkommen af mansens eller hustrune särskilta wållande, eller förgiörelse, brott, eller missgiärning, slösande, dobbel, eller annat sådant, ther i then andre hwarken dehl, eller nytto haft,
eller förwänta kunnat: wari tå thens oskyldigas faste ägendom, och
- ↑ Ursprungliga: komma må orätteliga sedan at lida. – Kongl. M. Förklaring 28 Maji 1687, memb. I S 1.
