§ 5. Hwilken giästgifware och fohrman ey upsätter sina taflo, eller tager mer än taxan, som landshöfdingen underskrifwit, och i giästgifwarens stufwu hängia skal,. tillåter för häst eller annat; eller goda båtar, hästar och tyg ey hafwer och leger; eller herberge, säng, lius, mat, dricko, och foder wägfaranden wägrar; eller then af allmogenom och borgarom, som tilbör, hästar til skiuts beredda ey håller, och när giästgifwarens egne hästar i skiutsfärd anten äro, eller nyligen warit, ey utlegia wil: böte tyo daler, annan gång dubbelt, och giälde skadan åter, som ther af förorsakas: och hafwi then resande macht the hästar och tyg han lediga finner, och pröfwa kan giästgifwaren, eller fohrmannenom tilhöra, om the wägras, i stadenom genom stadsbetiente, men å landet sielfwer för betalning uttaga och nyttia, utan giästgifwaren bewisa kan them tilhöra androm eller legda wara, eller samma i skiutsfärd nyligen warit; tå han tid hafwa bör andra at anskaffa, eller sina, om the pröfwas orka, oförsumligen tilreda och utlegia: giör giästgifwaren annarledes, eller fohrmannen; böte tå en daler för hwariom tima han then resande utan laga orsak uppehåller.
§ 6. Nu kan giästgifwarens gård något långt ifrån wägenom liggia; utmärkes tå thet på then wägen, som tijt åt bär, them resandom til efterrättelse.
§ 7. Ingen må til rätta giästgifwara och fohrmanna förfång och hinder i thera näring, wid allmanna wägar hestar utlegia, herberge, mat eller dricko för resandom fahlt hålla wid tyo dalers böter; utan så är, at landshöfdingen pröfwar smärre krogar och giästahus nödiga emellan giästgifwaragårdar, .som något långt hwar från androm wid stora resowägar liggia.
§ 8. Förr än then resande utur gårdenom far, betale han richtigt sina lego, och all förtäring uti öl, mat, hö, hafra och annat som han nutit efter taxona, eller som han med wärdenom sig bäst förena kan.
§ 9. Nu tager giäster, eller hans tienstafolk utan betalning häst, eller något annat af giästgifwaren eller fohrmannenom; eller bortreser och ey betalar sina hästalego, förtäring, eller hwad han af wärdenom tagit och undfått hafwer; böte tå dubbelt mer än för annat wåld. Om någor brukar giästgifwarens, eller fohrmansens tyg eller hästar längre
