med then samma i thy hionalagi lefwa; tillåtes tå uti ächtenskapet skilnader efter Kyrkiolagen, och hafwi then brotslige således förwärkadt til then obrotsliga helftena af sinom giftorätt: är thet hustru; hafwi hon och förgiordt morgongåfwo sina: och tagi fader barnen, om the til äro, under wåld och wärio sina. Sämier them åter; eller förlåter then oskyldige hwad i thesse måtto brutit är; eller blanda the sig i säng samman; niute tå then brottslige fullan giftorätt, och hustrun morgongåfwo sina, med mindre the sin emellan annor förord giordt hafwa; hwilkom bör ock i thesso måleno witsord gifwas.
§ 2. Wil icke man eller hustru förlåta thet enthera således brutit hafwer, och fins ey, at the sedan samlag haft: behålle tå then oskyldige til sitt och barnana underhåld, eller ther barn icke äro, til egna nytto, medan han, eller hon ogift är, sin fulla giftorätt; och ther til hwad then brotslige af sinom rätt förwärkadt hafwer, som sagdt är: går then oskyldige å andra gifto; tilfalle tå thet förwärkat war barnomen; eller ther barn döde äro, eller the ey haft barn samman, til then oskyldiga, och sedan hans nästa arfwingar:[1] ty at ey må then brotslige niuta, eller någor å hans sido uti then dehl til arfs komma, som han med brutum sinom förwärkadt hafwer i thy måleno.
§ 3. När nu man, eller hustru således ächtenskap thera förbryta, och hafwa barn samman aflat: åsämier them ey, ho barnen när sig hafwa skal; wari tå ther til närmast then rätt sin icke förbrutit: är then ther til ey fallen barnomen at förese; pröfwe tå domaren, hwad heller fader, eller moder, eller någor annar them til sig taga må at upfostra: och ehwad the barn dömas när fadren, eller modren, eller när andra at wara; skal tå til födo thera och upfostring så mycket af beggia thera ägendom, inkomster, lön, eller slögdom ther til tagas, som domaren efter barnana wilkor och antahl, så ock hwars och ens förmågo skiäligit pröfwar.
§ 4. Hafwer man eller hustru begådt lägersmål med någrom androm, under then tid the lagligen fäste warit, och blifwer thet kunnigt efter wigelse thera, och skilnader lagligen therpå fölier; wari lag samma. Fins qwinna wara häfdad af enom androm förr fästningen, och warder ther til wunnen efter wigelsen: wil ey mannen förlåta
henne thes brott, utan kommer således skilnader uti ächtenskapet
- ↑ Ty at ingen må. annan qwikkan ärwa, c. 8 princ. Ärfdab. Upl.L., I. 1 ff. de heredit. vel act. vend. et l. 1 ff. pro herede.
