wara. Men wil någor i staden twänne legostämmor hafwa; stånde thet til husbondens och tienstehionets öfwerenskommande och ware tå Påska andra legostämma.
14 §. Städier sig någor til twänne husbönder på en tid; betale til then som ther igenom lider, ett åhrs lön.
15 §. Siu dagar effter Michaelis dag måge lagstadde legohion frie wara, och eij längre; sedan skola the på then åttonde träda i tiensten. Försummar thet någor; hafwe husbonde magt genom befallningshafwandes handräckning, at låta hämta honom i then tienst. ther til han sig lagligen fäst hafwer, om han honom behålla wil. Hwar om icke; böte så mycket, som husbonden kan sig et annat tienstehion för thet åhret leija. Orkar han eij botum; gånge så länge til arbete, at han sig ther med lösa må.
16 §. Sedan legohion hafwa sig i laga tid husbonde fäst, och äro gångne i tiensten, skola the sig therutinnan trogne och flitige finna låta, och altid göra the syslor som husbonde och matmoder them skäligen föresättia, och som theras plicht fordrar. Är någor therutinnan försummelig, gensträfwig eller otrogen; rättes först med goda; förmanes ther näst alfwarligen: och ther sådant eij wil hielpa; hålles thertil med skälig och tilbörlig aga, eller anklages för landzhöfdingen och befallningsmannen å landet, samt för borgmästare och råd i staden, at the måge en sådan tilbörligen straffa, eller til tienligit arbete hålla. Eij må dreng eller piga hafwa sin kista annorstädes, än i thet hus the tiena.
17 §. Nu är legohion i tienst gångit, och löper sedan utan afsked bort förr än stämma ute är; gifwe städiepenning åter och så mycket, som thy i lön tilsagt war, husbondens ensak. Wil han taga samma hion igen; göre thet lagligen genom befallningshafwandes tilhielp; och i stället för böter, tiene thet til rättan stämmodag utan lön, samt gälde alt hwad husbonden til thes återhemtande rätteliga utgifwit hade.
18 §. Låckar någor annars legohion utur tiensten; böte fyratijo daler til treskifftes, och husbonden tage thet igen genom laga medel, som sagde äro.
19 §. Wräker husbonde legohion bort utan sak, och wil thet
icke återtaga, när han therom med witnen tilsäijes; gifwe tå åt
