förordnat; deles tå skaden effter thy hwar sin del i winsten äger; ty then bör stå fahran som båtnaden hafwer.
17 §. Råkar någor bolagsman genom sin beställning för bolaget i wådelig skada, skeppsbrott, eldzwåda, eller warder på wägen i bolags ärender bestulen, röfwad, sargad, eller eljest illa medfaren; then skada bör af bolagsmän, hwar effter theras andel, honom god göras. Men lider han skada af egit wållande, eller i sina enskylta ärender, eller i thet som bolaget eij angår; drage then allena.
18 §. Dör någor bolagsman ifrån thet bolag, ther i han sig ingen annan rätt betingat hade, än then som emot thes insatta godz eller penningar swara skulle; ther måge och böra thes änkia och arfwingar fullfölja bolagshandelen lika som i hans lifstid skedt hade.
19 §. Dör någor, som mera för thes snille och slögdom, än för några insatta penningar i bolag antagen warit; ther må eij enkia eller arfwingar til bolag i hans ställe träda, med mindre alle som del i bolag äga thertil samtyckia. Sker thet eij; ware bolag them emellan skilt, och niute arfwingar then aflednes del i liufft och ledt, effter ty som förr är sagt.
20 §. Huruledes förhållas skal med bo- och samlags handel uti skeps rederier, ther om är stadgat uti Siölagen.
XVII Capitel. Om syslomän och beställningshafware.
1 §. Warder någor af androm ombuden och anlitter antingen någon wiss förrättning, eller alla thes beställningar på någon ort antaga, och säger han ther ja til; träde eij än tå ther til förr än han fullmagt eller bref på allt thet undfådt hafwer, hwaruti then honom anförtrodda beställning skal bestå, och huru wida hon sig strecka bör: ware sedan förbunden all görlig flit och omsorg ther wid bruka, och göre honom hwars beställning han sig antagit all richtig reda och besked för thet han om händer får.
2 §. Hwad en beställningsman således effter bref och fullmagt för sin hufwudman gör, sluter och handlar, thet bör så giltigt wara, som han thet sielf giort och slutit hade. Öfwerskrider beställningsmannen i någor måtto sin fullmagt, eller går widare än honom betrodt är; ware hufwudmannen therwid icke bunden; utan rätte han sielf up allan skada, och böte tiugu daler til treskifftes.
3 §. Handlar sysloman oredeliga; brukar arga list mot honom
