Cap. XXIII Om barnamord, och fosters utkastande.
§ 1. The kona, som genom olåflig beblandelse finner sig hafwande, thet för ingom uppenbarar förr födslen, eller söker enslighet wid eller i födslone, eller ock efter födslona lägger fostret å lön; hielpe icke från lifsstraffet hennes föregifwande, at fostret war dödt födt, eller ey fullgånget, utan halshugges ena sådana kona, och i båle brännes. Framkommer fostret, och pröfwas thet icke fullgånget, eller hafwa något tekn til wåldsamt handterande; straffes tå modren med risslitande, eller fängelse, och arbete.
§ 2. Angifwer sig kona strax sielf, och kan bewisa sig haft missfödsel, timad antingen af olförmodeligo fall, eller annor händelse; plichte tå allenast för lägersmål efter lag.
§ 3. Kastar eller wräker kona af arghet, eller wanskiötsel ut sitt foster på mark eller gatu, så att thet af hunger, kiöld eller annor händelse blifwer dödt; hafwi förwärkat lifwet.
§ 4. Kommer fostret therigenom eliest at lida til sina helso; straffes tå then som thet utwräkt med risslitande: men får fostret ingen skada; plichte then thet utkastadt hafwer med fängelse.
Cap. XXIII. Om någor bär förgiärninga å annan.
§ 1. Bär man eller qwinna förgiärninga å annan, ehwad han theraf tager skada, eller ey; stegles tå man, och qwinna brännes i båle, samt thera lösöra gången til treskiptes.
§ 2. Samma lag wari om then, som på hwariohanda sätt förgiftar något, hwad thet hälst wara kan, i upsåt thermed menniskior, eller tamda creatur til lif, hälso, eller trefnadt at skada.
§ 3. Öfwertygas någor hafwa såldt, eller tilredt förgift i upsåt thermed någon at förgiöra, eller warit i samma råd och giärning; miste lifwet.
§ 4. Sälie ingen apothekare, eller någor annar, eho han wara kan, något förgift åt någrom, som icke hafwer med sig sedel af trowärdigom manne, eller qwinno, med åhr och dag, til bewis, om therefter något frågas, eller eliest omträngia skulle; och förware thertil förgiftet i papper försegladt wid straff af femtijo daler: skier och therigenom skade; böte dubbelt.[1]
- ↑ Kongl. M. Förordn. 30 Octob. 1668 art. 23.
