II. Förslag till Edsöresbalk 1713.
Edsörisbalker.
Cap. I. Hwad edsöre är.[1]
§ 1. Edsöre är then ed och frid, som konungen af urminnes tider efter lag framgent, tå han först til konungs togs, sworit hafwer allom sinom undersåtarom, så högom, som lågom, i åminnelse hafwa at hålla och styrkia; både i gemen, som är allmanna landsfrid och säkerhet; som och i synnerhet, kyrkiofrid, rättegångsfrid, hemfrid och qwinnofrid: och kallas therföre ännu konungens edsöre, at hans trogne undersåtare försäkrade lefwa mågo, at konungen alla rättwiso, och allan frid hålla och styrckia wil; så i anseende til the måhl gammal lag förmälat hafwer, och i thenna balk inryckta, som til the af konungen sedermer för sådana förklarade äro: så att eho, wari sig under lands eller stadsrätt lydande, emot ofwannämda frider giör dråp, sår, blånad, eller blodwite, eller andra wåldsamhet, som i thesso balke beskrifwes, han skal och straffas efter thy som liusliga här efter stadgas i 7 capitlo.
Cap. II. Om kyrkiofrid, rättegångsfrid, borg- och slottsfrid.
§ 1. Kyrkiofrid, tings- och rådstufwufrid räknes ifrån ens huse til kyrkio, ting eller rådstufwu, och therifrån åter hem: tager man sig annan wäg, eller ärende före; hete tå then frider, som nu är uptalder, ey bruten.
§ 2. Ligger någor i försåt för androm, eller med staddo råde
öfwerfaller annan å kyrkiowäg, tå han far til, eller ifrån gudstiensten;
- ↑ Ehuruwäl rubrica capitis primi sålunda lyder, men sedan icke förmäler något therom: ty hafwer iag thet upfylt som fölier och giordt theraf caput primum för methoden skul som mig synes.
