rymande hindra then som lagligen gripas må, skiuter, eller slår åt honom, eller them honom wäria wilia, och råkar en annan; giöre tå banemannen sin ed, sådant emot sin wilia wara skiedt, och böte wådabot til målsäganden fyratijo daler, och stånde uppenbara kyrckioplicht: doch må ey mera än ett hugg, eller skott på en man för wåda anses, fast än flera sår kunna af eno skott eller hugge warda, tå the och til wåda böra räknas.[1]
§ 2.[2] Skiuter, eller kastar någor på then ort man sådant må giöra, och ey tänkia kunde något folk wara, eller oskiäligom diurom, fuglom, eller til måls, med bösso, båga, eller spiute; eller kastar sten, stång, eller något annat, hwad thet hälst wara kan, hwaraf någro menniskio skade händer til lifwet: erhålle tå baneman med sinom ede, thet wara tilkommet af wåda, och utan sino upsåt, eller wilia, och böte til målsäganden wådabot fyratyo daler, och stånde uppenbara skrift. Samma lag wari om thy som man skiuter, eller kastar, om thet tager först emot iord, eller annat ställe, sten, hus, eller stock, och tädan flyger och skadar annan til lifwet. Kan eden icke gångas; straffes som sägs uti 9 capitlo.[3]
§ 3. Hugga twenne trä, eller stene wälta; wäckia wak i siö; eller äro eliest uti lika arbete, reso, eller fahra stadde: få the båden theraf död; wari ogilt: blifwer enthera skadad, så at han theraf tager död; giöre tå then andre wåda ed och böte halfwa wådabot.
Cap. VIII. Om någon får skada til lifwet af ens annars nedfallande hus, eller handawärkom, i brunn, bro, eller af gildrom i skoge, eller annarstads, huru tå bötas skal.
§ 1. Faller annars mans hus, tak, wägg, taktegel, eller skorsten på någon att han tager sin död ther af; böte ägaren, som ey hafwer omlagadt, wådabot then dödes arfwingars ensak:[4] är han tilförene warnad, och af wederbörandom befalter at bättra, men thet ey giordt;
böte fulla mansbot. Samma lag wari, om annor handawärke
- ↑ C. 2 Dråp. med wåda princ. LL.
- ↑ Thenne § införes här af c. 6 § 2.
- ↑ Manifestæ confessionis est nolle iurare, l. 38 ff. de iure iurando. Regl. c. 34. Tingb:n LL. et 25 Rådstb:n: fallen åt edenom, fallen til sakena.
- ↑ Involuntarium ex voluntario, qvod faciendum erat, ortum habens moraliter pro voluntario habetur, Grot. lib. 2 De j. B. et P. c. 17 § 18. Samma regla fins ock c. 8 Dråp. m. wåda LL. verbis: wari i wilia wärkum och botum.
