§ 2. Warder ena hafwande qwinna dräpen med wåda; ökes tå thens brotsligas straff med tolf daler, målsägandens ensak.
Cap. XII. Om afwita, eller otamt diur, eller okynnis fä någon dräpa.
§ 1. Warder man, eller qwinna afwita; tå skola hans, eller hennes näste fränder, eller slächt, som närwarande äro, eller i mangel theraf andre, som therom wetenskap bekomma sig om then samma wårda, och strax kungiöra thet grannom och soknamannom, och then afwita i häftom och förwar hålla.
§ 2. Nu blifwer then afwita icke således förwarad, eller kan komma utur häftom, och någon dräpa; räknes thet för wådadråp, och bötes af then som om honom hade bordt sig wårda, eller i tid tillkiännagifwa, tiugu daler, halft til målsäganden, och andra helftena til konungen och staden, eller häradet.
§ 3. Dräpa otamda diur, eller okynnis fä någon; böte then wådabot, som thet diur, eller fä äger, och wetat thet warit okynnis, men icke instängt hafwer: säger han sig thet icke wetat; befrie sig med sielfs sins ede. Blifwer han af wederbörandom befalter thet diur, eller fä at dräpa, men giör thet ey, och thet diur eller fä dräper annan gång man eller qwinno; böte tå äganden fulla mansbot, och stånde kyrkioplicht.[1]
- ↑ Reglan fins c. 8 Dråp. med wåda SL., och är med thy samma enligit, som i slikom målom tilförene, och annarstads stadgar är. Add. l. 199 de R. J. Non potest dolo carere, qvi imperio magistratus non paruit.
