och thertil för swedo och wärk, efter som skadan och personen är til. Men blifwer någrom sin lem afhuggen, eller lam; gifwi tå then thet giorde tillika med såra- och lytesbotum ena skiäliga förnöijelse för brist i hans näring, som af domaren, efter rättwisona, pröfwas skal.
§ 3. Nu blifwer någor så stungen, eller sårad, at lilla hiärnahinnan skadas, tinningarna bråkas, eller halsgropen förderfwes; stungen i hiertat; stora slagådren skärs sönder och fördärfwas eller stora slagådren i lungorna, stora sugådren, mosådren, mospossen, magbotn, medelbalken, magmunnen, gomen och swalgluka: thesse äro dödssår och icke kunna helas.[1] Hafwer någor eliest stungit annan genom lifwet, eller så sårat, skadat och kråssat thes hufwud eller bryst, at något dödeligit theraf fölia kan; ware tå banemannen ock skyldig at wårda såret och swara för thes lif, och ther han dör, gifwa lif för lif. Kan några annor händelse thertil komma af siukdom, thes sårades eller läkiarens wårdslöshet eller andro falle; blifwe tå then såret giorde sakfälter til helan eller halfwan mansbot efter tidsens och andra omständigheter som infallit.
§ 4. Förliker sig then sårade, och sedan dör af samma sår; hafwi tå målsäganden ey widare talu; stånde doch konungenom och stadenom, eller häradeno theras rätt yppen. Men wederfares någrom sådant, tå han utskickad blifwer, sina tienist och ämbetes beställning lagligen at förrättar såsom at fånga någon för sine missgiärning, eller uti thy eliest anbefallat är; straffes som i Edsörisbalkenom förmäles, och giälle inga förlikning uti sådana, och andra öfwerdådiga grofwa mål.[2]
§ 5. Hafwer banemannen först bött för sine sak till konungen, staden, eller häradet, och målsäganden, och sedan, dör; blifwe tå wid thet som giordt är: doch fins såret så beskaffat, som lag säger i 3 § rätte sig tå domaren therefter.
§ 6. Komma män samman brådeliga och i wredesmode, får
then ene sår, och then andre död; warde dråpet straffat, som lag
- ↑ Conf:r Hippocrates 6:to Aphorismorum, et lib. Prædictionum, Galenus, pl. l., nec non Cornelius Celsus, De re medica, lib. 5 cap. 26 § Servari non potest; pariter cum observationibus Ronsei et aliorum ad cit. § och kallas i ordningen således: vulnus cerebelli, temporum cum fractione, ossium bregmatis, iuguli, cordis, arteriæ aortæ, venæ cavæ, ductus thoracici, receptaculi chyli, fundi ventriculi, diaphragmatis, orificii ventriculi, faucium et epiglottidis.
- ↑ Kongl.. M:ts Rescript 7 Aug. 1696.
