sådant, dermed att skada giöra, eller och dem swijkeligen fördöllier, sönderrijfwer, förbränner, dicktar och skrifwer nya, böthe lo daler, giör det någon i sitt embete, fördubblas straffet.
§ 8. Lägger man märke å annars ting, dödt eller qwickt, will sig det tillägna; eller lägger märke å annars märke, thet förra dermed att förwilla, plichte "som tiufwer effter dess wärde och bråttet wara kan.
§ 9. Nekar någon emot sitt bättre wettande till inlagsfä, eller annat som wädsatt, i pant tagit eller länt är, försnillar eller förbyter det samma, plichte som för annor tiufnad.
§ 10. Sammaledes och then som af oskiffto godz något förtiger eller undandöllier för rättan arfwinge, eller bewijslig skulldfordran eller och i sådant måhl låter gifwa sig någon falsk obligation och förskrifning, skulldfordraren till skada.
Cap. S. Om hittegodz och huru det bör oplysas.
§ 1. Alt hwad man hittar, skall eij af härade eller stad föras, uthan sådant kungiöras de wägfarande som honom föllia eller möta, jemwähl låta giästgifwaren dijt han först anländer detsamma weta, såsom och låta föra detsamma till nämbsta by, hus prästgård och stad, och dersammastädes uti 2:ne ährlige bofaste mäns närwaru insättias, förseglas eller märckias, hwilka skole åliggia nästfölliande allmänna söndagar tingz- och rådstugudagar låta allt sådant uplysa, tre gånger effter hwarandra. Kommer den det effterfrågar, och will till sig kiänna, skall han dess märke och kiännetecken, sampt med sielf sins ede stadfästa, om dommaren så nödigt pröfwar, och skiähl äre till twifwelsmåhl: kommer den som mist hafwer innan tredie gången lyst är, säger märke och som förmält, til sig kiänner, tage sitt åther uthan lösn, doch eij uthsluten bewijslig omkåstnad. Kommer han effter lysningen, tage then som hitte tridung och ägande twå låtter: kommer ingen ägare innan natt och åhr, tage konungen twå låtter, och tridung den som hitte.
§ 2. Uhrminnes nedergrafwen skatt eller mera sådant, der ingen ägare är till, tage konungen halftt och hälftten han som hitte. Men angående strandwrak och bottnfynd, ther ägaren eij finnes til, dömmes effter Kongl. Maj:tts siölag och Siöskadebalcken.
3 §. Finner någon några gambla saker, anten uti gammallt
