igenom blotta olyckor, utan slöseri, och motwilligt förwållande af sig komma; warin ifrån straff befriade, när the af wederbörandom domarom ögenskienligen befinnes utom sitt förwållande, eller brott wara komne på skada och olycko. Tagin doch skuldfordrande i bådom fallom sina betalning af theras ägendom, så långt then räcker, hwar efter sin rätt och .förmon.
Cap. VIII. Om fynd som man hittar, och huru man bör hwad som funnit är lagligen uplysa.
§ 1. Alt hwad man hittar föres ey af härade, eller stadenom, utan kundgiöres strax them wägfarandom som honom fölia, eller möta: iämwäl låte giästgifwarenom, tit han först kommer, thet samma weta, och låte thet föra til nästa by, hus, prestegård, eller stad, och thet sammastads uti tweggia ärliga och bolfasta manna närwaro insättias, förseglas, eller märkias: hwilkom skal åligga, nästföliande söndagar, och allmanna tings- och rådstufwudagar alt sådant uplysa låta tre gånger, hwarn efter annan: kommer tå then thet efterfrågar, och wil til sig känna; stadfäste han rätt sin med märken och kännetekn, samt sielfs sins ede, om domaren så nödigt pröfwar, och skiäl äro til twifwelsmål: kommer then som mist hafwer innan tridia gängen lyst är, säger märke, och, som förmält är, til sig känner; tagi sitt åter utan lösn, och betale bewislig omkostnadt: kommer han efter tridia lysningen; tagi then som hitte tridiung, och äganden twå delar: kommer ingen ägare innan natt och åhr; tagi konungen twå delar, och tridiung han som hitte.
§ 2. Urminnes nedgrafwen skatt, bottnfynd, eller annat sådant, ther ingen ägare är til, tagi konungen til twå delar, och tridia han som hitte, ehwar thet finnes. Men angående strandwrak och skipsfynd, ther ägaren ey när är; dömes efter Siölagen och Siöskadebalken.[1]
- ↑ Synes bottnfynd i insiöom, som uti krigstid kan nedsänkt wara, och ingen ägare sedan är til, kunna skillias ifrån skipsfynd i siönöd, hwarom siölagen talar cit. tit. hwarföre iag the casus och så skildt hafwer. – At thesaurus, som efter Rom. lagens ord kallas här urminnes nedgrafwen skatt, hwars ägare ey finnas kan, uti regnis europæis föres til regalia, och anslås fisco principis wisar Grotius lib. 2 De. J. B. et c. 8 § 7, thet och Fuccius med flerom til tit. Inst. De Rerum Divisioneet AD. skrifwer in plerisque locis skie, och theras leges wid handen gifwa: förmälandes ock Grotius thetta sapienter så förordnas, § 5 cit. c. ad dignitatem etiam principis sustinendam ex eiuscomodi rebus qvæ nullius sunt. Och när inventor i thenna casu får præmium inventionis, synes han icke hafwa rätteligen at klaga; särdeles när lagen ante occupationem har dominium til fiscum transfererat, som Gronovius talar ad cit. § 7 Grotii, Conf. Kongl. M. Placat om fynd 5 jul. 1684.
