Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/362

Den här sidan har korrekturlästs
350
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

thet them emellan fritt, om the hwar annan lagsökia wilia: och skiärskåde domaren, när saken under honom kommer, uti hwilko upsåt sådant kan wara skiedt, och lämpe straffet therefter.


Cap. XIII. Huru man skal sitt wederkännas, och återtaga, annan lagligen til tiufsakena binda, och efter tiufnadt ransaka.

§ 1. Ingen må thet han wederkännes, ehwad thet är honom ifrån stulit, eller borttappat, på sielfwilligt sätt, och olagligen återtaga, utan wederbörande domares, eller befallningshafwandens wetskap, eller handträckning, så framt personen icke är lösker, och nog misstänkter at ryma, eller tiufnader å färska giärning i handom tages: giör någor annorlunda; böte tridia delen af thy han olagligen återtog.

§ 2. Wil någor orätteliga sig tilägna något och ey hafwer ther til skiäl, eller witne; behålle tå then i handom hafwer: hafwer han som klandrar sanlikan liknelse för sig; wärie han som i handom hafwer med tweggia manna witnom, eller sielfs sins ede, at thet som klandras är hans egit: war thet hittat, och, som tilförene omtalt är, uplyst; wari han tå fri: men then som af arghet orätteliga kändes wid; böte helftena af wärdet; och wari ey man thes bättre.[1] Klandras thet kiöpt är, eller i annor måtto fångit; gånge thermed som förr är sagdt.

§ 3. Ingen må androm tiufnadt tillwita, utan han är bar åtagen; eller tiufnaden med rätte ransakan i hans husom igen funnen, som strax herefter förmäles; eller lagligen ledder honom å händer: giör thet någor annarledes, och ey fulltyga gitter; stånde then samme samma rätt, som han androm gaf sak före. Går then falska beskyllningen lifwet an, och then beskylte befrias; plichte som i Högmålabalkenom urskils uti 14 cap.

§ 4. Nu warder stulit, och wån eller några kundskap är, hwart tiuf, eller tiufnader är kommen; begäre tå then, som efter tiufnaden

ransaka wil, af häradshöfdingen, fogdanom, eller borgmästaromen och

  1. Æquitas naturalis fordrar, som i iure Rom. förmäles: Si actor non potuerit rem suam esse probare, manet in suo loco possessio, § 4 Instit. De interd. Add. I. 24 ff de rei vind. et l. 2 C. De probat. et DD. ad h. l.. Säger ther til Dom. regl. Eden skal wara på swarandens sido. Item: Thet är icke alt sant, som sanningen är likt.