§ 2. Stiäla flera tillhopa eij af sammanråd eller upsåth, utan antingen någon lockar eller biuder en minderåhrig och öfwermaga, eller man sin hustru; föräldrar sine barn, förmyndare den omyndige, en förman sine underhafvande, en husbonde och matmoder sitt tienstehion, eller inhysesfolk till att stiäla; stånde tå samma tiufsrätt, som then hwilken andra gången stuhlit, therom förr sagdt är: stiger wärdet af stölden öfwer 100 daler, dömmes han till döden. Men den som blifwit låckad, och är till full ålder kommen, plichte som annor tiufwer effter stöldens grofhet. Ehwad som stiäls bör åter betalas af then bråtsligas ägendom så långt den räcker, fast än the andre thess samlagar och stallbröder äro oförmögne och intet hafwa at giälda med.
§ 3. Hafwer någor till tiufnaden warit så wållande, att then genom hans råd och tillhielp är tijmad och förorsakad; plichte lika med tiufwen. Men ther elliest någor wetandes giömer, eller nöter thet som stulit är; eller hafwer kundskap om tiufnaden föruth at then warit å färde, och icke uppenbarat; eller wetat tiufnaden warit skedd, och hulpit at döllia thensamma; eller eliest giordt sig i en eller annor måtto theraf delachtig; straffes thensamma effter saksens omständigheter och beskaffenhet till penningeböter, fängelse, arbete, gatulopp eller rijsslitande.
3 Cap. Om hustiufnad och annan nidingsstöld.
§ 1. Stiäl tienstefolk och legohion ifrån sin husbonde eller matmoder, litet eller mycket; miste lifwet. Men om the på hwarjehanda sätt försnilla och afhända af det them inom eller uthom huset till skiötsel, beställning eller arbete i händer gifwes; böte dubbelt mot annan tiufnad.
§ 2. Stiäl någor litet eller mycket, när wådeld, watnnöd, skepsbrått, wåldswärckan eller fiende enom öfwergår, och förhanden är; eller ock sedan något undan förberörde fara och nöd kan wara bärgat; straffes med döden.
§ 3. Nu stiäla skeppare, theras folck, och fohrmän något under 100 dalers wärde, af thet them warder gifwet till att föra och förwara; giälde the och böte fyradubbelt, eller plichte med kroppen.
§ 4. Lijka så skola ock the plichta, som swikeliga afhända barnom som mindre äro än tolf åhr, eller afwitom kläder smide eller annat, och ehwad the på sig bära: jämväl the som stiäla i badstufwu;
