§ 5. Hittar man bij på annars ägor, och eij uplyser, utan borttager; wari som annor tiufnader. Upsätter man tom bijståck i skog, eller annorstäds, bijna thermed ifrån theras wanliga boning och hemwist att locka; böte tre daler och gifwe them åter. Lag samma wari om them, som på hwarjehanda sätt, med mat och bete, lockar til sig annars dufwor eller andra foglar. Afhänder man sålunda, eller annorledes stiäl annars boskap, gånge thermed, som om annor tiufnad.
§ 6. Nu hittar någor, och eij som omtalt är, uplyser; gifwe tå äganden sitt, och böte dubbelt emot thess wärde som hittat är, eller och thet som af hittegotset försnillat och förtegat warder.
9 Cap. Om olåflig handel.
§ 1. Kiöper någor wetterligen thet som stulit är; ware tiufwer, och then sitt således mist hafwer, bekomme thet åter utan lösn. Men kiöper någor sådant gots, som pröfwes wara misstänckt; böte tijo daler och återgifwe thet han så kiöpte.
§ 2. Klandras thet som stulit är, och säger innehafwaren, sig thet hafwa kiöpt hos androm nedsatt, legdt eller låntagit, eller ock att han sig thet tillbytt, i pant eller gåfwo bekommit, och will sin fångesman eller witnen wisa; tå skall thetsamma gods hos twänne ährlige bofaste män insättias, och han sin fångesman eller wittne framhafwa: kommer han inom förelagd tijd; wari tå saklös han som ifrån sig ledde, och sware han som leddes till. Kan han eij wisa laga fång, eller brister åt witne, gifwe från sig thet som klandrades, och befrije sig från tiufsak med sielf sins ede, om dommaren finner thertill skiähl och omständigheter. Gitter han eij eden gånga, böte eller plichte som tiufwer. Hafwer han witnen, fast han eij fångesman framskaffa kan, ware frij.
§ 3. Är mäklare och witnen till kiöp, tage then sitt åter utan lösn, som lagligen till sig winner; men then som kiöpte, sökie mäklaren om sitt skadestånd, och mäklaren then som sålde. Äro eij witnen till, och mäklaren nekar, befrije tå han sig som söker ifrån sig leda, som förr är sagdt.
§ 4. Samma lag wari med insatt gots, lån, lego, byte, gåfwo eller pant.
