§ 2. Will någon orätteliga sig tillägna något, och eij hafwer thertill skiäl eller wittnen; behålle tå then i handom hafwer. Hafwer han som klandrar sanlikan liknelse för sig; wärie han som i handom hafwer, med tweggia manna witne, eller sielf sins ede, att thet som klandrades är hans egit: war thet hittat, och som tillförene omtalt är, uplyst; wari han tå frij. Men then som af arghet orätteliga kiändes wid; böte hälften af wärdet, och wari eij man thess bättre. Klandras thet som kiöpt är, eller i annor måtto fångit; gånge thermed som förr är sagdt.
§ 3. Ingen må androm tiufnadt tillwijta, utan han är bar åtagen, eller tiufnaden med rätte ransakan i hans huus igenfunnen, som strax härefter förmäles; eller lagligen leder honom å händer: giör thet någor annorledes, och eij fulltyga gitter; stånde samma rätt som han androm gaf sak före. Går then falska beskyllningen lifwet an, och then beskylte befrijas; plichte som i Högmålabalcken urskils uti 14 cap.
§ 4. Nu warder stulit, är och wån eller någon kundskap är hwar tiuf, eller tiufnader är kommen; begäre tå then som effter tiufnaden ransaka will, af häradshöfdingen, fogde eller borgmästare och råd låf, och säge ther hos, hwad som stulit är, så ock sina skiäl som äro thessa och slika: att spår synes in till by och hus leda; eller kundskap är, at then misstänkte om nattetijd ute warit, och ther tiufnaden skedde, näst tillförene sedder, att han förr med tiufnadt, eller andra olofliga giärningar beträdder blifwit; at sådanne tiufsaker hos honom sedda, eller åt androm af honom sålde warit; att han håller sig undan, och såsom sak å bak tagit; eller warit i sällskap med androm som therföre kunna med skiäl beskyllas. Tå gifves honom med sig länsman och nämdeman, eller tvänne edsworne stadstienare, och fare the till then namngifne by eller hus, tiltale ther byamän eller husbonda och kundgiöre att the af häradshöfding, befallningsman, eller af borgmästare och råd tijt sände äro, samt wijse sig therhos, att the utan knyte, kappor och biråckar ledige i hus ingå, och stånde then, som ransakan begiärt hafwer, utanföre. Finna the något i gårdshusom, ther bonden sielf, eller hustrun och barnen hafwa lås och nyckel till, och förthenskull effter lag wårda böra; och eij är glugger eller windshåll på, att sådant kunnat af androm inkastas, utan eliest blifwit ther förvarat, öfverhölgdt, nedgrafvit, eller på hwarjehanda sätt dölgdt; wari tå bonden sielfwer tiufwer, eller hustrun, eller barnen, om the
