§ 6. Ena ogifta qwinna, som hafwer lägersmål med ogiftom manne; böte första gängen fem daler, androm resone tyo daler, tridia femton daler: men förser hon sig således fierda, eller flera gånger; ökes tå boten med fem daler hwario gång, och arbete thertil i nästo tuchthuse, såsom uti 1 § sagdt är.
§ 7. Beliuger någor ena qwinna, och säger sig med henne haft lägersmål, som befinnes sedan osant; plichte han tå för lögn och osanna beskyllning, men ey för lägersmåhl, som han på sig bekiändt hafwer.[1]
Cap. H. Om lägersmål under trolofning; eller ächtenskaps låfwen; och om trolåfnings brott.
§ 1. Häfdar fästeman sina trolåfwada qwinno; eller något ena andra under ächtenskaps låfwen, men henne sedan ey ächta wil; förhålles tå thermed som uti Giftomålabalkens 5 cap. och Erfdabalkens 17 cap. förmäles.
§ 2. Begå förlåfvad och oförlåfwad lägersmål samman; böte tå then förlåfwade sextyo daler, och then som wiste honom wara förlåfwad, tretyo daler: men eliest plichte såsom för lönskaläge. För trolåfnings brott straffes som i Giftomålabalkenom stadgas.[2]
§ 3. Trolåfwar sig någor twem, och häfdar bägga; böte för lägersmålen hundrade daler: häfdar han allenast the senara; böte femtyo daler: och för trolåfningsbrott som sägs i Giftomålom 2 cap. 4 § och stånde uppenbara kyrkioplicht.[3]
§ 4. Besofwer något trolåfwad ena som androm trolåfwad är; böte hwarthera hundrade och tiugu daler.[4]
Cap. III. Huru enfalt hor straffas skal; och om lönskaläge kommer emellan.
§ 1. Bedrifwer en ogift man hor med ena gifta qwinno; eller
ena ogifta qwinna med giftom manne: böte tå then ogift är fyratyo
- ↑ Kongl. M. bref till Swea Hofrätt 5 jan. 1697.
- ↑ Thenna § är hitförder för methoden skul ifrån cap. 3 § 4 i utkastet.
- ↑ Thenna § är tagen af§ 2 huius capitis i utkastet.
- ↑ Thenna § är tagen af cap. 4 § 2 och synes för methoden skull hit höra: men posterior casus uti samma § synes lämpeligen kunna föras til cap. 3 § 2.
