Cap. 5. Om uthmätning på skuldbref, klara förskrifningar och gode mäns giorde uthslag med mehra som ther till hörer.
§ 1. Nu kommer någor för konungs befallningzhafware med rent skuldbref å annan, och är then föreskrefne tijd till betahlningen redan uthe; gitter tå then, som skuldbrefwet utgaf, eij neka till sin hand och förbindelse, eller finner konungz befallningzhafware att han uthan skiähl och fog ther till nekar; ther bör uthan uppehåll then, som söker, till rätt sin förhielpas, och ther giäldenären treskas, med uthmätning i gotse hans förfaras; ty ther med styrkas allmän redeligheet i handell och wandell, att reen förskrifning och uthfästelse till fullbordan skyndas, och then, som på goda tro andras penningar eller gods niutit, tillhållas uthan drögzmåhl therföre rätt och redo giöra.
§ 2. Nu nekar then som på skuldbref sökes till sin egen hand, och will sig ther med ifrån betahlningen undanleda; eller beträffas han med annan witterlig och uppenbar osanning eller att någon har förfalskat skuldbref sitt, wäxel eller förskrifning och kan therom genast öfwertygas; gånge tå skulden uthan drögsmåhl under uthmätning, och angifwes then brotzlige i rätten, ther af fiscalen att anklagas, och plickte effter lag som för annat swek och bedrägerij.
§ 3. Påstår någon sig wara twingad eller wåldförd, låckad eller förledd skuldbrefwet att underskrifwa, och hafwa therå tahlat i rättan tijd som lag säger, biuder och nu skiähl och wittne för sig sådant att bewijsa; skiutes tå saken under dommarens ompröfwan, och sändes jämbwähl sielfwa skuldbrefwet till rätten, att thet eij i flera händer komma må, innan om thess ricktigheet först pröfwat blifwer.
§ 4. Nu är thet skuldbref redan kommit i andre eller tredie hand, eller till flere som hwar af annan thet på goda tro inlöst, och sökes therå uthmätning, wari lag samma; ty hwar [ͻ: hwad] till sin början war krafftlöst, kan i fleras hand eij förbättras, uthan gånge ther hwar till sin man, och plickte then hoos dommaren, som antingen sielf wåld eller swek brukat, eller thess wetande, på swijkfullan skrifft annars penningar sökt, alt effter som lag förmår. Men i all annor måhl måge ricktige löpande zedlar i hwars hand the uthan swek finnes, genast förnöjas, eller gånge under uthmätning.
§ 5. Påstår någor skuldbref sitt betahlt hafwa, tå bör han med
