§ 16. Söker någor konungz befallningzhafware om handräckning uppå giord förlijkning; tå bör then först, uti saker som för rätten warit, af dommaren, men i andra måhl af bägge parterne, sampt trowärdige wittnen wara bekräfftad, är thet skiedt; wari tå thermed, som med all annor klar förskrifning.
§ 17. Wid uthmätnings sökiande uppå goda mäns giorde uthslag i någon sak bör tillsees om bägge parterne uthan förbehåll, sak theras under the goda män skutit, och uthfäst sig med theras slut och [ͻ: att] åthnöija. Finnes thet klarliga, gånge tå uthslaget under uthmätning. Finnes thet eij tå förwijses saken till dommaren.
§ 18. Nu sökes arfwingar hoos konungz befallningshafware om död mans giäld, som reen och ostridig är, ehwad then giäld wid arfskiffte bekant war eller icke; ther böra the alla höras, och hwar sin andehl betahla, effter ty som the ärfft hafwa. Finnes enthera eller flera, theras arf redan förtärdt, innan skulden witterlig blef, och mäckta the eij hwar sin dehl ther af betahla; tå förhålles ther med, som i Erfdabalkenom stadgas.
Cap. 6. I hwilko ordning uthmätning skee bör, och om the steg ther wid acktas skohla; så och huru skuld mot skuld må upgå.
§ 1. All skuld som i redo penningar uthlänt och föreskrifwin är, bör och i samma mynt redbart betahlas, eller, ther eij penningar finnes, med gods och ägendomb, som genast till penningar wändas kunna.
§ 2. Men är för then skuld wiss underpant i löst eller fast förskrifwin, och löses then eij med redo penningar in, gånge tå panten först under uthmätning: räcker then eij till fullan giäld; tå mätes löösöron hans, ther näst gångande fä, sedan huus, jord och tompt hans, doch att aflinge mätes för arfjord och umägor för sielfwa sätesgården. Thetta skall hwart effter annat till penningar wändas, när then fordrande så begiärar alt effter ty som skulden stoor är, och öfwer hwart om sig här wijdare stadgas.
§ 3. Är thet löösöron, som för giäld uthmätes; tå måge the i
Stockholm och andorstädes[1] ther offentelige uprop, eller Så kallade
- ↑ B: och andra städer.
