ögnasickte, både till nödwändig bygnad och lägligheet, så och gårdsbrukom å landet, åkrar, äng, skog, torp, qwarnar, fiskewattn, uthsäde, ränto och andra förmåner: pröfwas och ther jämpte ägendommens natur och egenskap, om thet är gammalt frälse, kiöpe- eller skattejord ther ifrån stadge stubbe- och sämjejord skillias bör: och när alt sådant noga antecknadt är, och the sins emellan om een wiss summa, hwad thet kan wärdt wara, slutit och öfwerens kommit, skall heela wärderingen under egne händers underskrifft, eller bomerkes undertecknande till konungs befallningshafware insändas, och så frampt parterne med then samma åthnöjas, skall ägendommen ther effter, honom som fordrar, i betalning anslås.
§ 3. Åthnöjas eij parterne enthera eller bägge med samma wärdering; söke tå then som missnöjder är, ny wärdering i staden eller å landet, effter som i Jordebalcken stadgat finnes.
§ 4. Är thet bruk, hamrar, hyttor eller annat under bergzrätten lydande; som under uthmätning gå och wärderas skall; skrifwe tå konungz befallningzhafware till kongl. bergzcollegium, att bergmästaren jämpte andre förståndige bergzmän ther till förordnas må.
Cap. 8. Om thet som för uthmätningen befrijas bör.
§ 1. Finnes i thet bo, som uthmätas skall konungs afrad och uthskylder, eller annars mans bewisliga ägendomb, inlags fä, bolags gods, barnepenningar, arf, eller hustrus andehl och gifftorätt, ther skulden af mannens enskijlte brått förgiörelse eller borgen tillkommin är, eller hwad thet wara kan, som sielfwa giäldenären icke tillhörer; thet bör först undantagas och then skyldigas ägendomb allena under uthmätning gånga. Ty att hwar bör sitt ensammer giälda och ingen annars lått förwärkia.
§ 2. Sökes uthmätning på then som all sin ägendomb redan till sine skuldfordrande genom offenteligit anslag af rätten, upgifwit, hwilket plägar kallas cessio bonorum; ther må then eij bewillias, med mindre rätten ther saken anhängig är, thet så skiähligt pröfwar. Samma lag wari om then som effter skedt updrag af sin ägendomb, kommer till bättre willkor, och sökes han sedan för bristen af thet han genom förre updrag eij kunnat betahla.
§ 3. Nu sitter hyroman i thet huus eller gods, som för skuld[1]
- ↑ Orden: »för skuld» saknas i B.
