misstro: giör thet någor, plickta effter saksens beskaffenheet och omständigheter. Ther hoos skall och när så begiäres, thet qwarsatte godset genast therifrån låssas, eller ther saken så fordrar, borgen therföre ställas; eller skall then genom wäxel in i rijket dragas, att här stå till theras säkerheet, som winner, alt effter som thet ägaren till minsta skadan länder.
§ S. Nu hafwer någon effter sitt påstående niutit bysättning å annan, eller beslag på hans gods, och finnes sedan att han uthan fog och i oträngdo måhl, eller af hämdgirigheet thet begiärdt, eller konungs befallningshafware ther till förledt hafwer; tå bör han till rätta stämmas och ther dömmas, att giälda all skada och omkåstnadt, samt plichta för skimpf och oförrätt, med afbön penningeböter eller fängelse, alt effter som saken och persohnen är till.
§ 9. Understår sig någor uthan lof att röra eller rubba thet gods, som konungz befallningshafware på ämbetes wägnar under qwarstad satt och med cronomärke teckna låtit; wari tå thet tecknade förfallit under konungen och sättia then bråtzlige af andro sine godse så mycket i stället igien, blifwa och ther hoos af fiscalen anklagad. Dock skall sig ingen underbetiente understå, uthan uttryckelig befallning af konungs befallningshafware, någons ägendom på sådant sätt att kröna, eller cronomärke missbruka, wid hårdt straff tillgiörandes.
§ 10. Söker någor förbud å androm att resa af stad förr än han giäld betahlat, eller till rätta swarat, thet må eij för bysättning räknas, eij heller någrom wägras, som med skiähl thet begiärar. Så skall och ingen ther ifrån uhrsäcktas med mindre then samma i konungens ährender far, och konungens befallningshafware pröfwar, att the genom thess qwarhållande märkeligen skulle komma att hindras eller lijda; eller att skulden på annan ort giord är, ther han bofast är och sökias bör. Reser någor mot thet förbud bort; gånge tå hans ägendomb under uthmätning. Hafwer han å then ort ingen ägendomb, tå må han sökas ther han then hafwer eller ther han wistande är: plickte och ther till för förbudsbråttet.
§ 11. Nu will then resa afstad som skyldig är för kåst, husalego, skiplego, eller andra slijka måhl, ther i man genast bör rätt göra. Behålle tå then fordrande godz hans till sin säkerheet eller hwad han i huus hans med sig infördt, och ther hoos skall han wid wijte förbiudas att resa af staden, innan han then fordrande
