Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/409

Den här sidan har korrekturlästs
397
UTSÖKNINGSBALK 1714

tillfredzstält, eller ther jäf i saken är, fullmäcktig för sig stält, som för rättenom swara, och thet som honom frånkiännas betahla måls, reser han än tå mot samma förbud; tå må han åtherhämptas, ther så skie kan, och för skuld sin rätt giöra: wari och förfallin till wijtet, och plickta för olydna, som förr är sagdt.


Cap. 10. Om pant och borgom för skuld.

§ 1. Ingen må i skuldsaker bysättias, äller thess ägendom under beslag och qwarstad tagas, när han gitter för then skuld pant eller borgen ställa till then tijd som konungs befallningshafware förelägger, så skall och när skulden betahlt blifwer, panten så god åthergifwas som then emottogs. Men går then för skuld under mätning; tagi tå ägaren åther hwad panten mehra giäller än skuld hans: gäller han mindre, fylle bristen af annan sin ägendomb.

§ 2. Nu skall pant under mätning gånga, och kommer ther annor som säger then sig tillhöra. Finnes tå att han gifwit sitt lof panten att uthsätta, eller elliest androm then förtrodt, och löses han eij in, från honom som redeliga then om händer fådt; tå förfares med mätning i panten, och förwises sedan hwar att sökia sin man.

§ 3. Finnes och wid uthmätningen, att löös panter, huus eller jord twenne för skuld är förskrifwin, men ingenthera i händer satt, och fordra the bägge lijka rätt ther till; räcker tå panter till bägges thera betahlning; tagi hwar effter ty han rätteliga fordrar; räcker then eij; niuta första uthmätning then äldsta förskrifning och inteckning på panten äger, och tagi then senare thet som öfwerskiuter. Fins ther jäf uthi, hwilken thera äldsta och bästa rätt till panten äger, eller att entheras fordring är reen och med domb bekräfftad, then andras hoos dommaren eller andra goda män till sluttande anhängig; tå hwilar uthmätning och panten med thess afkomst sättes under qwarstad till thes dommaren sitt uthslag om förträdet gifwit hafwer.

§ 4. får panten någon thera af the fordrande lagligen inrymbd, eller uprichteliga och utan swek i händer stäld; behålla tå then i handom hafwer till thess han ther lagligen uthwunnin blifwer, med mindre att bägge ther af theras fyllnad niuta kunna, som för är sagd.

§ 5. Emot full pant eller borgen må qwarstad, beslag och bysättning löös giöras, ther eij domb är emot eller grof missgierning