§ 12. Såsom ingen omyndig må erkiännas för borgaman, så må icke heller laggifft hustru uthan mannens underskrifft inför rätten eller konungs befallningshafware, för androm i borgen träda. Skeer thet uthom rätten; wari ogilt. Men änckia må med sin ägendomb för androm bårga.
§ 13. Nu är sielfwa gäldenären bortrester then tijd betahlningen ske borde, eller är på annan ort boende, än ther betahlningen med borgen uthfäst är; tå lägges borgaman wiss tijd före, then frånwarande att inskaffa eller sielf then skuld giälda; kommer then giäldskyldige äntå eij in, eller möter med betahlningen, swari tå borgamans ägendomb, och söke han sedan then han borgat före.
§ 14. Ingen skuldfordrande må borgaman till högre strängia antingen hwad tijd, ort eller betahlningen angår, än hwad sielfwa giäldenären war plicktig fullborda. Hafwi och ingen borgaman mackt, sin borgen att upsäija, innan först fullbordas thet han borgat före; med mindre att han till wissan tijd borgen uthfäst, och gitter tå sielfwa skuldnären honom ställa,[1] är och ingen wiss tijd föresatt, men saken lijkwähl i samma stånd som then war tå borgen uthfästes; ther må ingen twingas längre wid then borgen stå, när han af wicktige orsaker then samma lagligen upsäger och skuldnären ställer, uthan tå tillhållas then skyldige annan borgen ställa eller med sin persohn swara, ther saken så fordrar.
§ 15. Nu hafwa twå eller flere för skuldfordrans betahlning borgat, och sig een. för alla och alla för een till answar förbundit; ther söke skuldfordrande, hwilken thera han will för fullom giäldom. Men är eij borgen sålunda uthfäst, niuta tå borgensmän billig dehlning, att swara hwar för sin andehl.
§ 16. Dör sielfwa skuldnären under thet tijd han borgen för sin skulds betahlning stält hafwer, swarin tå arfwingar hans för skulden, så långt then dödas ägendomb tillräcker, och betahla borgaman bristen, dör och borgaman then tijd han under borgen står, tå tillhållas hans arfwingar att swara till thet som borgat war, när saken eij är i thet stånd, att the borgan upsäija må, eller att skuldnären sielf eller hans arfwingar eij förmå then skulden giälda. Dock må hustruens lott och ägendomb för then borgen eij häffta, när hon ther till med mannen eij samtyckt, eller att mannen henne
owitterligen samma borgen uthfäst, eller att han påstår sig ther till trugad,
- ↑ B: och gitter han tå sielfwer skullnähren ställa.
