bysättningen löös. Men hafwer han sielf bättre förmågo sig att underhålla, än then honom bysättia låtit, eller har lärdt handtwärck, thermed han något förtiena kan, tå bör han sig sielf underhålla.
§ 2. Nu hafwer then som för ren giäld bysatt är, intet att widerwåga, ther med han betahla kan; söker tå skuldfordrande, att han för skulden arbeta, eller till straff, i skuldtornen häfftas må: ther bör dommaren pröfwa, om then skuld genom hans egit slöserij, dobbel, swek, eller annan odygd tillkommen är, och tå dömmes han ifrån bysättning till någon tijds tienligit arbete, eller fängelse, alt effter som saken och persohnen är till. Ther skall och dommaren föreläggia, huru mycket han alla dagar af sin skuld genom arbete eller häfftelse må aftiena: niute dock ther under nödtorfftig födo, om han sielf ther till intet äger, som förr är sagdt.
§ 3. Men befinnes att then bysattes skuld af wådelige eller olyckelige händelser är tillkommen, och hafwer then giäldbundne elliest god loford, att han fördt skickeligit och nöchtert lefwerne; tå må skuldäganden till warkundsamt tåhlamod bewekas, eller[1] må han sig åthnöija låta, att giäldenären genom thess handtwärck eller slögder honom effter handen tillfredsställer.
Cap. 12. Huru gensträfwogheet och olydno emot konungs befallningshafwares bud ansees och hämmas bör.
§ 1. Är någon så obetänkt, att han af arghet och gensträfwogheet antingen icke will fullborda thet honom af konungs befallningshafware befalt är, fast thet i hans förmågo står, eller att han uppenbara olydno emot thes bud och befallningar wijsar; eller stifftar ther emot oroo, eller sielf öfwar wåldsamheet; hafwi tå konungz befallningshafware mackt antingen alla thess gods och räntor att ställa under qwarstad, till thess han fullbordar hwad honom pålagdt är; eller ther han them eij äger, låte thes persohn med häfftelse belägga. Skulle och någor förspörjas sätta sig till motwärn eller bruka annan wåldsamheet; låta tå konungs befallningshafware uthur nästa fästning eller af then officerare, som närmast wid handen är, gifwa sig
bewäpnat manskap så nog som han nödigt finner, then olydna, wåld,
- ↑ B: bewekas, til des den andras wilkohr bättras, eller.
