inlagde äro. Å landet låter och domaren wid tingzbordet sådane straff gienast effter domen, gienom närwarande cronobetienter ställas under fullbordan.
§ 2. Ther någor ogierningzman effter domb kommer att hudstrykias af skarprättaren wid stupona eller kåken eller med brännemärke straffas, ther bör han och ährelös wara, och staden, härad eller landet rymma, effter ty som domen lyder, tå skall och skarprättaren honom gienast uthdrijfwa. i Kommer han sedan uthan lof; låte konungs befallningshafware honom grijpa och i rätten angifna, ther han med straff effter lag beläggias bör.
§ 3. Rijsslijtande wid ståck eller påhle, slag med spöö eller hudstrykande wid tings eller rådstugudören, böra icke förrättas af skarprättaren, uthan af profossen eller andra wisse personer, som i staden eller på landet där till satte äro.
§ 4. Wid gatulopp förhållas, som i Tiufwabalckers 1 capitle stadgas, och brukas där till i landet[1] allmogen, under någon cronobetientz styrsell och befallning.
§ 5. Men dömmes någon soldat, som i borgläger ligger, till gatulopp tå bör thet af soldater wid nästa möte förrättas. I städerne ther stadzwackt är, brukas then ther till; är där ingen wackt, och kunna ther gatulopp eij annars wärkställas; må then bråtzlige i det ställe af profossen för rådstugudören med så många slag af spöö straffas, som moth gatuloppen swara kunna; hwilka således skola räknade blifwa, att för första gatuloppet skier straffet med 4 par spöö, för det andra med 2 par, men för hwart af de öfrige gatuloppen ökas straffet med 1 par spöö, så att det högst kommer till 13 par, 3 slag af hwart paret.
§ 6. Then som befallning fådt öfwer gatuloppens eller risslijtandes wärkställande skall noga tillsee, att hwarken omåtelig tucktan skier, ther af then bråtzlige kan komma om lifwet, såsom ther han swag och siuklig, eller kona hafwande är, icke heller något otijdigt skonsmåhl i straffet föröfwas. Finnes och någon som antingen andra hindrar, eller sielf wägrar att tuckta then som igienom löper, eller med spöö eller rijs straffas skall, tå bör then samma på färska gierning med spöö näpsas effter domarens godtfinnande och saksens beskaffenhet.
- ↑ B; å landet.
