andel i saken hafwer, eller är theras fullmäktig och betiente; then samma ware plichtig, them som saken angår stämningen genast at tilställa låta: till hwilken ända, theraf så många afskriffter som nödigt är, tagas måge, och ther så begäres, af rättens medel besannas, samt med rättens insegel bekräfftas. Men är bo delt, at hwar fått sin andel, och begäres sedan stämning på samteliga arfwingarna, tå bör hwar och en som andel i saken hafwer, af rätten särskilt stämmas, och tingstiman så långt utsättias, at then som längst ifrån rätten stadder är, kan niuta laga tid sig at infinna.
5 Capitlet. Om stämnings försittiande utan laga förfall, huru tå dömas, och saken i underrätterna återwinnas må.
§ 1. Nu är stämning af någon domstol gifwen, och honom som stämmes behörigen tilstäld, tå skola så kärande som swarande til förelagdan dag sig för rätten inställa, eller laga förfall wisa, som äro, först: at han i sotesäng, eller sårom ligger, hwarom när läkiare, eller andra trowärdige män, någon witnesskrifft gifwa, skola the wid påfordran then beswäria. 2:ra: i häcktelse sitter. 3:die: af fienden eller annan ögonskenlig fara hindras. 4:de: ifrån sina sinnen kommen är. 5:te: af wådeld eller wattuflod nöd lider. 6:te: när under stämningstiden wissa dödsfall, af man, hustru, föräldrar eller barn sig tilldraga. 7:de: at någor til högre, eller förut til annan rätt är stämd på samma tid at swara; med flera sådana oumgängeliga förfall, som domaren finner lagliga wara. Och tå skiutes saken up, å landet til nästa ting, och i staden til annan rättegångsdag, som domaren skäligt pröfwar at föreläggia.
§ 2. Wid häradsrätterne skola parterna i god tid, efter förrättat gudstienst och så snart rätten sig sätter, wara tilstädes: *sker thet icke; böte then som utan laga förfall frånwarande är, tå han upropas, eller på tingsplatsen efterfrågas, en daler; och saken skiutes up til nästa dag, eller närmare emot tingets slut. Kommer han äntå eij tillstädes, blifwe saken efter the skäl wid handen äro, afdömd.
§ 3. Wid rådstugu- och cämnärsrätten, när then instämde parten sig på första stämning icke infinner, eller wisar laga förfall; wari lag samma. Kommer ock then som instämd är, tillstädes, och käranden, utan laga förfall aldeles uteblifwer, tå förklares swaranden för hans tiltal fri, och niute för sin omkostnad en skälig
