wistande, af siukdom eller laga hinder ursächtas kunde ifrån resan; tå måge the theras wittnesbörd lagligen afläggia inför then rätt, hwarunder the höra, och sändes thet sedan till rätta domare i saken.
§ 2. Uppkommer twist emellan parterne om wittnes skickelighet, och then ene påstår niuta thes wittnande til godo, men then andre thertil nekar; pröfwe tå domaren skälen å bägge sidor med behörig försichtighet, och ther han befinner the emot wittnet giorda jäf icke wara af thet wärde, at the honom ifrån wittnande afhålla måge; blifwe samma wittne edeligen afhördt, samt then andra partens giorde jäf i protokollet noga intecknade, och hufwudsaken tillika afgiord; med hwilken thenna wittnets twist sedan fölljer til öfwerrätten, så wida hufwudsaken är så beskaffad, at then till öfwerdomaren komma bör: ther skall widare öfwer båda målen pröfwas och dömas, samt ther så erfordras, sielfwa wittnet för öfwerrätten inkallas.
§ 3. Then som för wittne erkänd är, skal innan han wittnar, följande wittnesed i parternas närwaro, med hand å bok afläggia; dock förut af domaren om edens wigt och innehåll noga underrättas, samt för mened warnas. jag N. N. låfwar och swär wid Gud och Hans heliga evangelium, at jag i thenna sak skal wittna och sant säija, uti alt hwad jag therom frågad warder, och wet hänt och sant wara, så at jag för ingen wän- eller owänskap, skyldskap eller swågerskap, gåfwor och skänker, räddhåga, hat eller afwund, nytta eller skada, eller hwad thet wara kan, något skal förtiga, som til saksens och sanningens uplysning tiena kan; utan alt thet mig härom witterligit är, redeligen på mit samwete bekänna och uppenbara, så sant mig Gud hielpe til lif och siäl. -
§ 4. När parterna honom som wittna skall, eden efftergifwa, må ock domaren i rättegångs- och ägendomstwister; men icke i brott- och missgärningsmål, samma wittne utan ed afhöra.
§ 5. The som äro angifware eller på något sätt delachtige i saken, måge eij til wittne brukas, eij heller the som äro biltoge, banlyste, menedige och ärelöse, wilduge, afwunds- och widerdelomän, eller ock the som äro skylde eller beswågrade med them som saken angår, hwilket dock eij längre räknas bör än til syskonebarn. Icke eller tillåtes egit husfolk och enskijlta betiente at wittna, med mindre någon sak inom huset skedd är, och andre wittnen eij warit tilstädes,
