och i staden inom tre månader; äge sedan ingen rätt therpå widare at tala.
§ 6. Ther domaren icke undgå kan at fälla upskofsdom, hwarigenom parterna pålägges, inom wiss tid något at fullgöra, innan widare dom i saken fällas kan; tå skal altid therwid sättias ett wisst och effter hwar saks wärde lämpat wite, och må ingen emot sådan upskofsdom wädia; med mindre theruti något är, som honom til hufwudsaken binder eller beswärar.
§ 7. Försummar någor samma upskofsdom innan förelagd tid at fullgöra; tå skall domaren thet föresatta wite utfordra låta och sedan föreläggia en annan kort tid, wid förlust af all widare talan i saken. Sker thet än tå icke blifwe hufwudsaken företagen, och afgiord effter the skiäl wid handen äro.
§ 8. Nu kan thet hända, at parterna sielfwa hos domaren sig förena om wist wite för then, som eij håller hwad them emellan förafskedat är; tå må domaren thet wäl stadfästa; men bryter sedan enthera theremot, tå faller witet til then oskyldiga parten, och icke til domaren.
§ 9. Til doms afhörande måge parterne eij annorledes instämmas, än som wid hofrätten sker, igenom anslag på rättens dör, dagen förut wid middagstiden: blifwer tå någor förfallelös ute, när domen afsäijes; skylle sig sielf för all theraf timande olägenhet, och böte thertil i hofrätten tijo daler; i lagmans- och rådstugurätten fem daler; i härads- och cämnärsrätten twå daler. Bortrifwer och någor thetta, eller andra sådana allmänna anslag upsåteligen, när the till effterrättelse wara böra; böte tiugu daler, och skrifwes thet å nyo.
§ 10. I the rådstugurätter hwarest hofrätten i samma stad är, måge domar hälst afsäijas om onsdagen och i cämnärsrätten om tisdagen: men wid lagmans- och häradsrätterna, samt i andra städer, kan domen, så snart then färdig är, på hwad dag domaren lägligast faller effter giort anslag eller parternas inkallande, afsagd blifwa. Dock skal i härads- och cämnärsrätterne, ther saken af ringa wärde är, domaren icke wara betagit, genast utan anslag, domen skrifft- eller munteligen at afsäija.
§ 11. I alla öfwerrätter samt lagmans- och rådstugurätter böra domar och andra fattade slut först dubbelt afskrifwas, innan the afkunnas, på thet parterne, så snart domen afsagd, eller slutet anslagit
