när emot then samma intet laga iäf är: säger then barnet lefwande födt wara, och modren, eller hennes anhörige, som tå ock ther hos warit, thet med ede besanna; ärfwe tå barnet fader sin, moder barn sitt, och hennes arfwingar henne. Faller något annat arf medan barnet ännu i moderlifwet är; eller sedan thet födes, och innan thes thet dör; wari tå lag samma. Hafwer ingen utan modren, eller hennes slächt när warit tå barnet föddes; gifwes tå henne och hennes arfwingar i thesso måleno intet witsord. Dör modren igenom födslona, och barnet henne något öfwerlefwer; ärfwe thet tå moder sina, och barnsens arfwingar barnet.
§ 2. Födes något barn före fyratyo wekor så bittigt, eller i synnerhet efter fyratyo wekor så sent, at mannen ey kan pröfwas för fader til samma foster; wari tå thet ey hans arfwinge. Lete doch rätten giörliga tå sådant timar, at barnet ey utslutes ifrån arfwet, utan med godom skiälom.[1]
§ 3. Nu dör mannen, och hustrun befinnes efter honom hafwande wara; niute hon tå sitt underhåld af bo oskifto så länge hon hafwande är, ehwad barnet sedan qwickt, eller dödt födes. Föregifwer hon sig hafwande wara, och synes thet ey straxt å henne; ställe tå borgan för sig, om hon niuta wil sitt uppehålle af thy bo oskipto. Kan thet sedan pröfwas, at hon sådant falskeligen föregifwit; eller föder hon barnet senare, än thet för mansens arfwinge räknas må; giälde tå åter hwad hon af mansens andehl i boet til födo sina åtnutit, eller försatt hafwer, och böte som för annat bedrägeri.
Cap. XIII. Om then må ärfwa som annan dräper.
§ 1. Ingen må annan sig til arfs dräpa, utan wari then som drap, och alle af honom nederstigande i ättene, som för hans skul eliest kunde komma at ärfwa, skilde ifrån allo arfwe efter then döda: ther icke klarligen bewisas kan, at dråpet af rättom och fullom wåda,
aldeles utan dråparens wilia, eller någro hans brottsliga tilskyndande
- ↑ Ratio, ty septimo mense kan nasci perfectus partus, I. 12 ff. de statu hominum, c. 10 § 5 Ärfdab. UplL., och partus mensis undecimi kallas ock legitimus af DD ad leg. cit. Hafwer ock Joh. Volkmaras Beckmann i sin comment. Pand. Theor. pract. til legi cit. infördt responsa Scab. Fins ther til i Decreto Imp. Hadriani thet samma, reqvisitis sententiis philosophorum et medicorum. Gell. N. A. lib. 3 c. 16. Conferantur etiam notæ Gothof. ad Nov. lust. 39 c. 2.