bewiser, at han är rätter arfwinge; tagin tå the andre thes dödas närmaste inrikes arfwingar samma arf, om the innan tre månada dag efter natt och åhr sin rätt lagligen bewaka: äro inge inrikis arfwingar til; tagi konungen altsamman, som förr är sagdt.
§ 2. Öfwergifwer någor fädernesland sitt Sweriges rike, och sätter sig aldeles neder at byggia och bo under främmande herrskap; niute ey heller han til thet arf, som sedermer i Swerige kan falla, större rätt än andre å samma ort boende utrikes arfwingar: flytter han å nyo i landet igen här at byggia och bo; niute tå samma rätt som andre inrikis arfwingar til thet arf, som efter then tiden kan falla: hafwer han barn, och blifwa the i landet qwara, när föräldrarna begifwa sig härifrån; wari tå theras rättighet them aldeles obetagen. Taga them föräldrarna med sig utländes medan the omyndige äro, och flyttia the innan natt och åhr, sedan the myndige blifwit in i landet igen; niutin tå samma rätt, som the framgent här hemma warit hade: flyttia the ey in i landet förr än efter besagdan tid; ägin the tå å thet arf sedan icke tala, som fallit medan the utrikes woro. Aflar någor barn utländes; fölien the tå faders sins wilkor, och niuten här i Swerige intet arf; utan the, eller fader med them kunna flyttia in i landet igen; tagin tå thet arf, som efter then tiden them kan tillfalla.
Cap. XVI. Huru, och för hwilka orsaker fader eller moder mågo giöra sitt barn arfwelöst.
§ 1. Nu wil fader eller moder giöra barn sitt arfwelöst; giören tå thet skrifteligen, eller munteligen med tweggia manna witnom, och gifwen tilkänna orsaken, som them ther til anfördt hafwer: såsom; om son eller dotter hafwer burit hand sina på fader eller moder med wrede; eller undsagdt och stådt them efter lifwet; eller aldeles afklädt sig then wördnad the them skyldige äro, och them i ord eller giärningar ett otilbörligit föracht bewisat; eller them utan skiäl med otidiga rättegånger omfördt; eller för några grofwa sak, som theras heder och äro angår, obewisliga anklagat, eller angifwit; eller utaf arghet förledt och förfördt them til thet, som til thera lif, heder eller äro kunnat skadeligit wara.
§ 2. Sammaledes; om barnet kunnat, och doch icke wiliat sin fader eller moder uti thes siukdom skiöta; i thes swåra olägenhet,
