plichte han tå som för tiufnad, efter thy som sägs i Tiufwamålom 7 cap. 10 §.
§ 2. Är arfskapet å landet, och then som thet faller efter fräls eller ofräls man, i konungens tienst, eller eliest af förmöget wilkor; gifwe tå then efterlemnade maken, eller arfwingen, eller thes förmyndare häradshöfdingen å orten thet tilkiänna, som antingen sielfwer, eller någor i thes ställe tilordnader, iämte en annan edsworen man af nämdene uptekningen ofördrögeligen förrätta och noga tilse skal, at alt som tilbör i acht tagas kan. Är han bonde; eller sterbhuset af ringa wilkor; eller är häradshöfdingen ey så när wid handena; kalles tå ther til antingen länsmannen, eller twå, eller en af nämdene, och en annar beskedelig man af nästom grannom, eller någrannom, som uptekningen skrifteligen författa kan, med theras namn och bomärken som ther öfwer warit. Faller arfwet i stadenom; ålite tå then efterlemnade maken, eller arfwingen, eller förmyndaren, som under stadsrätt således lyder, borgmästara och råd therom, som straxt twenne, eller flera redeliga män, eftersom sterbhusets beskaffenhet thet fordra kan, ther til förordna: ware doch adelen så å landet som i städerna obetaget, at kalla och bruka några af hofrätternas medel, eller andra, efter sitt behag och godtfinnande wid sådana uptekningar och arfskiften.
§ 3. Upteknandet efter then döda upskiutes icke länger, än til thet högsta, tre månader efter dödsfallet; hwaruppå hofrätter och wederbörande domare på landet och i städerna böra hafwa noga upsicht: men äro ther wid the omständigheter, som intet upskof af uptekningen tillåta; så skall alt, som förbemält är, af them förnämdom, när the samme therom anlitas, utan drögsmål upteknas, eller om thet icke strax skie kan, förseglas, eller i förwahr och säkerhet sättias, til thes uptekningen, så snart then sig giöra låter, kan fullbordas: lemnas doch fritt domaren hwad han til sterbhusets behof och nytto nödigt pröfwar.
§ 4. Är boet widlyftigt, eller så beskaffat, at thet icke så strax, eller innan ofwanbemältan tid kan upteknas, och anhåller then som thet bör upgifwa, om något upskof; förelägge tå domaren wissan dag och tid ther til, efter som han then nödwändig kan pröfwa: doch må ingalunda sådant upskof til andras förfång, och utan thes wigtigare orsaker tillåtas: och förthenskul skal domaren i medlertid ther öfwer