2 §. Födes något barn för fyratijo wekor så bittigt, eller i synnerhet efter fyratijo wekor så sent, att mannen eij kan pröfwas wara fader til samma foster; wari tå thet eij eller hans arfwinge. Pröfwe dock domaren i sådana måhl granneliga, att barn eij må utan fullgoda skiäl från arf slutas.[1]
3 §. Nu dör mannen, och hustrun befinnes effter honom hafwande wara; niute hon tå sitt underhåld af bo oskiffto, så länge hon hafwande är, ehwad barnet sedan qwickt eller dödt födes. Säijer hon sig hafwande wara, och synes thet eij straxt å henne; ställe tå borgen för sig, om hon will sitt uppehälle af bo oskifto niuta. Kan thet sedan pröfwas, att hon sådant falskeligen föregifwit; eller föder hon barnet senare, än att thet för mansens arfwinge räknas må; gälde tå åter hwad hon af mansens andehl i boet til födo sina niutit, eller försatt hafwer, och böte som för annat bedrägerij.
VIII. Capittel. Om then må ärfwa, som annan dräper.
1 §. Ingen må annan sig til arfs dräpa, utan ware then som drap, och alle the som af honom i ätten nederstiga, och för hans skull elliest kunnat til arfs komma, skilde ifrån alt arf effter then döda; ther icke klarligen bewisas kan, att dråpet igenom full wåda och aldeles utan dråparens willia, eller någon hans brotsliga tilskyndan timat är; hafwe han tå hwarken för sig eller sinom något arf förwärkat.
2 §. Dör något och lemnar hustrun effter sig hafwande; blifwer hon eller fostret, eller både hon och fostret af mansens arfwingar dräpne, eller förgiorde; eller hon så illa handterad, at fostret therigenom förgås; och kan thet klarligen bewijsas; ärfwe tå barnet fader sin, och modren sitt barn, och hennes arfwingar henne: men mansens arfwingar waren skilde ifrån alt arf; eller bären thet åter, om modren hade thet utgifwit förr än hon wiste sig hafwande wara.
3 §. Dräper man hustru sina, ware sig med wilia, eller utan upsåt att dräpa, men doch igenom groft förwållande; är tå huset i thet stånd som thet war tå the i ächtenskap sammankommo, och hafwer hustrun något ansenligit eller större delen af boet med sig
infördt, hafwe han tå förwärkadt allan then gifftorätt, som han eliest
- ↑ I marginalen har al Folcher (1718) antecknats: »denna § synes kunna uthslutas».
