en effter sin skyldeman then rätt som honom lagligen tillhör. Kan thet bewisas att then ene then andra drap uti laga lifznöd; och hafwer han honom öfwerlefwat, eller är med honom å samma tid så omkommen, att man icke wist wet, ho then andra öfwerlefde: tage tå then oskyldige och hans arfwingar arfwet effter then brotzliga.
IX. Cap. Om them som igenom grofwa missgiärningar sin arfsrätt förwärka; och om landsflycktig mans och thes barns arf.
1 §. Förer något afwogan skiöld, eller beträdes med förräderij och onda stämplingar emot konungen, thet konungsliga huset, och fäderneslandet, therom i Högmålom skils; hafwe han förwärkat för sig och sina arfwingar all then ägendom i löst och fast, arf och aflinge, som honom tå enskijlt tillkommer, och tillfalle thet altsamman konungen: men faller något arf sedan han sakfält är, som han eliest hade warit berättigad till; tagen thet tå the andre thens dödes närmaste arfwingar.
2 §. Warder någor fälter till ewärdelig landsflychtighet; eller rymer af landet för någon grof missgiärning; then må eij något arf taga medan han således flychtig är, eij eller the barn som han then tiden aflar. Tagen dock andre närmaste arfwingar thet arf som imedlertid kan falla, när the full borgen therföre sättia, på thet, om han frid får i sina dagar, och konungen will honom thet arf förunna, han och thes barn thet tå fullkomligen måge återbekomma. The barn som honom födde blifwit, eller han aflat hafwer förr än han landsflychtig wardt, mågo theras fulla arfwelott oförkränkt niuta, ehwad han frid får, eller eij.
3 §. Är någor allenast till wiss tid landsflychtig dömder, stånde tå hans gots och arf honom tilhanda, till thes han återkommer; men niute dock imedlertid af räntan och afgälden hwad som öfrigit wara kan, sedan hans hustru och barn theraf sitt nödiga underhåld bekommit hafwa.
4 §. The som falla ifrån wår rätta evangeliska, till en willfarande tro och lära, niuten aldrig något arf, rätt eller rättighet i Swerige, så framt the sig icke ångra och omwända, och få konungens nåd. Sammaledes om någor af främmande lära sätter sig här i landet att bo, och låter emot Kyrkioordningen sina barn uti en förbuden gudstienst upfödas; niuten tå samma barn hwarken arf eller burskap i Swerige, ther the sig eij till wår rena christeliga lära omwända.
