godt och fullt förstånd, samt giöra thet af frij utlåtelse och wilia, utan twång låckande, och ens eller annans swikeliga förledande.
4 §. Om enkio, uti alt thet, som effter lag är tillåteligit, wari lag samma.
5 §. Hustru må ock med mansens råde och samtyckio af sinom rätt och andehl i boet testamente giöra. Nu wil mannen af egennyttighet, eller i andro måtto henne theruti wara hinderlig; tå stånde thet til domarens skiäliga ompröfwande.
6 §. Gifftwuxen jungfru, som til godt förstånd och wetenskap kommen är, och kan något förwärfwa, eller spara, hafwi ock macht, ändock hon under förmyndares wärjo är, att giöra testamente om thy som hon rätteligen äger, och effter lag tillåtes; så framt thet ock skier friwilleliga, utan förledande, och af skiäliga orsaker.
XX Cap. Om wilkorligit testamente.
1 §. Giör någor wilkorligit testamente; hålles tå samma förordning fullkommeligen och framgent til alla sina stycken och willkor, som således lagligen i testamentet upsatta och giorda äro, så wäl af them som först testamentet bekommit hafwa, som af theras effterkommande, uti hwilko slächte och led the ock wara kunna.[1]
2 §. Wari förthenskull hwarjom och enom tillåteligit, at giöra til sine slächts och huses heder och wälstånd, så wäl som i andra tilfällen, en ständig förordning; att barnen, eller the andre arfwingarna icke skola hafwa macht något således i testamentet lemnat gots, hus, fruchtbart capital och hufwudstohl, eller andra kosteliga lösöron, som igenom nyttiande icke förtäres, at dela, förminska, eller föryttra, utan man effter man låta sig nögia med theraf åhrligen flytande räntan.
3 §. Hwar någor af effterkommandom felar, och giör emot the wilkor, som testamentsgifwaren föreskrifwit hafwer; förfares tå med honom, som testamentet förordnar: eller ther icke något therutinnan i synnerhet förmäles; wari icke thes mindre plichtig effter lag och billighet testamentet att effterlefwa, att hans goda upsåt och wilia, som testamentet giordt hafwer, therigenom icke må komma at lida, eller testamentet therföre rubbas och mista sin krafft: hafwandes altså ingen större macht och rättighet uti willkorligit testamente, än sielfwa
willkoren klarligen medgifwa och uttryckia: mågo icke heller andre,
- ↑ I marginalen med Folchers stil: NB. Kan göras kortare.
