barnabarn fader sin, ehwad the effter hans död födas, eller lefwande återkomma, och wari testamentet kraftlöst; med mindre theruti om sådan händelse annorlunda, och med tydeliga ord lagliga finnes förordnat.
XXIII Cap. Hwad then bör i acht taga, som testamente til godo niuta, eller therå tala wil.
1 §. Hafwer någor fått testamente, ehwad han thet i sina giömo hafwer, eller warder thet honom eliest kunnogt; stämme tå innan tre månada dag effter hans död som testamentet utgaf, nästa arfwingar för rätta å then ort, ther thet gifne arf fallit eller belägit är: och förewise tå, eller kundgiöre i theras närwaro testamentet. Försummar han thetta förfallolös, och lemnar thet längre förtegat eller opåtalt; wari han tå sitt testamente förlustig. Men är han utrikes; niute tå samma tid och rätt som om utrikes staddan inländsk arfwinge i . . . cap. . . . urskils.
2 §. Nu kunna thes dödas närmaste skyldmän få testamentet under theras förwaring, och dölia the thet undan för honom som thet niuta skall: kan thet them fulltygas; gifwen åter alt thet gots och ägendom i löst eller fast som i testamentet war bortgifwit, och the swikligen sökt under sig draga; betalen ock thertil åt honom som testamentet bör niuta all tagin skada och kostnad, och stånden tiufsrätt effter thy som i Tiufsmålom skils.[1]
3 §. Hwar som rätt och skiäl hafwer at tala på något testamente giöre thet innan natt och åhr effter thes död som testamentet giorde; utan han kan hafwa laga förfall: niute tå förenämde tid ifrån thet at hans förfall uphörer, eller testamentet honom kunnigt blifwer. Pröfwar domaren thet jäf skiäligt; sättie tå then som testamentet niuta söker, nöijachtig borgen för thet han om händer får; eller stånde thet i qwarstad; eller i goda mäns händer och wård, til thes laga utslag theröfwer i rätten faller.[2]
- ↑ Ändradt af Folcher (1718) sålunda: draga; och böten tiugundehlen af testamentetz wärde till treskifftes.
- ↑ Ändradt af Folcher (1718) sålunda: Hwar som – – – natt och åhr, sedan testamentet inför domaren opwist är och der erfwingama sig förklara att lagligen willia fullföllia sin talan emot testamentet, sättie thå then, som testamentet niuta söker, nöjachtig borgen [ändradt: emot testamentet, then som thet niuta will, ställe derför nöiachtig borgen] eller stånde thet i – – – och wård til laga utslag.
