igenom den skylldigheeten at intaga först hennes fränders rådh och tillståndh lätteligen kunde förekommas och hemmas; kunnandes för 7:de the afwoges och owilligas mootståndh så mycket mindre blifwa något hinder för dem, som nödgas af twingande orsaaker sådan jordh föryttra, emädan rätten kunne sådanne måhl effter lagen skiärskåda och der de befinnas straxt lagfarande derpå bewillja, at icke slächtens begiärligheet till arfwet måtte hindra ägarens skiähliga förordningh och derpå stödiande wählfärdh; hwartill för det 8:de synes bööra komma i betänkiande, om mannen och sielf är till någon fast jord ägande, som han proportionaliter emot sin hustrus kan i nödfall bortsällia, hwarföre någon distinction häruthinnan tyckes desidereras, så at den man, som sielf hafwer godz och äger barn medh den sin hustro, hwars godz skifftas, uthsättias eller sälljes skulle, åthnjuter den frijheeten, men den, som hwarken barn eller ägendomb hafwer, tyckes böra till mindre fritt förfarande adstringeras, hwilken åthskildnadh och finnes uti andra länders laagar observerad.
Erfdabalcken.
6. Dhet 20 cap. § 10 Erfdabalken beskrifwer, hurulunda aflinge jordh, huus och löösöron barnomen emällan och huru mycket ifrån barnen må testementeras, hwarigenom den frijheeten, som det 9 cap. Jordab:n L.L.:n och förra testementzordningen tillförne medgifwit wid eens aflinges och löösörons disponerande blifwer något limiterat och beskränkt, hwilket och tyckes något efftertänkeligit. 1 . Effter den frijheet och absolute macht, som hwar och een öfwer sitt aflinge och löösöron härtills hafft, icke synes wara funnen för någon skadeligh, emädan alla förälldrar, så wijda de hafwa sensum cum brutis communem, inexstingvibili naturæ propensione et storgia älska och giärna upfostra sina barn, så länge de sig som barn ägnar och bör skicka och förhålla, då de ingen annan häldre unna och effterlåta, hwadh de förwärfwat och sammandragit. 2. Synes een sådan frijhet, som i så långh tijdh warit medgifwen och så sällan någon hafft att klaga öfwer, yttermehra och hädaneffter wara nödwändigh, emädan den intet är det ringeste argument till att öfwertala barnen ad officia pietatis et obseqvii erga parentes, som dhe elliest offta kombne uthur förälldrarnes huus, brödh och umbgiänge wid förälldrarnes ålderdomb och swagheeter, antingen alldeles förgiäta eller åthminstone intet
