8. Det 23 cap. förmäler uti 2 och 3 paragrapherne, at arf och testamenten skola bäras tillbakars, när giäldh, som wid skifften warit owitterligh, effterkommer, och der den eena är imedlertijdh blefwen så fattig, at han intet gitter sitt arf eller testamente återbetala, så skall den andra swara till giälden, så länge något rächte af dhet han undfått, hwarwid den qvæstion kan upwäxa, så frampt een niutit något fruchtbärande tingh som penningar eller godz, om creditoren skall wara berättigadh att åtherfordra dess i medlertijdh åthniutne ränta och inkompst, till dess han fåår sin fyldnadh, men om det warit ofruchtbart, effter hwadh tijdh dess wärde må ansees, antingen som det warit, när arfwingen eller testamentarien det emottagit, eller som det funnes, när giälden blefwe kunnigh, och det borde gåå tillbakars, och i händellsse af det förra synes sådan ägendomb alltijdh böra icke allenast inventeras, uthan och wärderas, innan den af någon arfwinge eller testamentario tillhanda ställes.
9. Uti det 28 cap. § 3 förmäles, at när någon förmyndare blifwer nödtwungen att sällja någon fast ägendomb bort från een omyndigh, så skall det icke skiee uthan medh närmaste slächtz och den rättens samtycke, hwarunder sterbhuuset lyder, och det elljest skall vara ogillt; nu ehuruwähl man aldrig förwähl kan frällssa och förvara de omyndigas rätt och egendomb, så tyckes lijkwähl 1. swårt för een dommare, at gifwa till hwar och een sådan förekommande handell sitt samtycke, effter han derigenom blifwer responsabel så wähl som förmyndaren till sielfwa handelen, och således inhabilis at dömma förmyndaren och pupillen emällan, om någon strijd dem emällan derom sedermehra upwäxer; 2. kan een förmyndare mycket förebära om et sterbhuus tillståndh, som een dommare på een eensidig berättelsse måtte troo och kunna lijkwähl feela, så at på ett förwillat förebringande kunne föllja ett willsampt bijfall; 3. tyckes det falla contra officium judicis, at han på een partz blåtta relation skall resolvera till eller ifrån uti så efftertänkelige saaker, som kunne wara kiöparen eller pupillen antingen till största skada, om det hindras, och största gagn, der de föreginge, eller vice versa, emädan intet af een rätt bör sambtyckias, uthan det, som effter alle wederböranders inhämptade skiähls wissa befinteligheet är skiähligt, hwilket härwidh intet skier, emädan kiöparen eller pupillen häruthinnan intet kunna hööras, som hafwa skadan häraf förnämbligast att befara; 4. will det
