lähn trädt tillsammans att igenomsee den af Kongl. Commissionen wäl författade nya Jordabalcken; och ehuruwäl densamma redan är så fulkommelig, att wij, särdeles i en sådan hastighet, näpligen förmå något wid handen gifwa, hwarigenom han kunde förbättras; så hafwe wij dock effter undfången befalning intet underlåta bordt oss med fölliande små och oförgrijpelige påminnelser att infinna.
Ad cap. 1. Såsom detta första capitlet icke synes innehålla någon särdeles lag eller förordning, utan allenast en fördelning af all slagz jord, hwilken hwar om sig i det andra capitlet til sitt wäsende och rättighet beskrifwes; det och icke synes nödigt att giöra twenne capitel af det, som med lijka fulkomlighet och större beqwemlighet kan författas under ett; ty hembställes Kongl. Commissionen, om icke hela caput primum kan blifwa rubrica capitis primi, och sedan caput secundum dragas dermed tilsammans, således: om sielfägande jord å landet, som är crono, frälse och skatte; desslijkest alle wilkorlige besittningzrättz, stadge, städie, sämje, stubbe och andra slagz hemman, sedan om stadzens, sielfägande frije eller ofrije jord, kyrkiors, academiers, scholars, fattiges eller hospitalers jord och grund, huru och med hwad rätt och rättighet hwarthera innehafwes eller besittias må.
Ad cap. 2 § 1. Emedan Kongl. Maij:tt nådigst resolverat, att skattejord, som under rusthåld och til rustningz stamb är, eij må bortgifwas til morgongåfwa; ty måste och det samma här utan twifwel införas, der som förbiudes att sällia eller förpanta sådan jord.
§ 3. Det finnes här i orten på somblige ställen, att konungen äger halfparten, och bonden den andra helfften i ett skattehemman, och då twingas bonden att städia hela hemmanet af konungen, som är den bästa mannen, hwilket som det icke synes äga en fulkomligh æquitet, utan wara tilkommet af någor annan händelse i danska regeringstiden; ty hembställes underdånigst, om icke den, som besitter sielfägande jord i något skattehemman til mindre eller större deel, må här niuta samma rätt som alla andra konungens undersåthare i andra provincier, och icke gifwa städia af sin egen skattejord.
§ 3. Om någon hädanefter försålde eller förpantade skattskyldig jord stycketahls, så borde säljaren plichta 40 marker, såsom en förbudzbrytare, och köparen mista sina utfäste eller utgifne penningar
