kunde och häreffter få practiceras, på det bördemannen för den kortta tijden skull icke må blifwa sin rätt förlustig, emedan hända kunde, att en frånwarande eller på annat sätt lagligen hindrat wore, så att han eij finge kundskap om det, som på en så kort tijdh passerar.
7 Capit.
§ 2. Quæritur, om det icke skulle wara föräldrarne fritt att wara hos hwilketera barnet dhe willia, och bäst lijda kunde, allenast dhe andra lijka fullt hafwa sin arfzlott sig framdeles förbehållen, enär de bestå föräldrarne sin proportion uthi penningar eller wärde till underhåldh och födo?
10 Capit.
§ 2. Och må intet fastebref uthgifwas i staden förrän sälliaren inför rätten giordt handsträckning med kiöparen. Om mannen wore dödh, som godset såldt, och kiöpebrefwet uthgifwit, innan handsträckningen skiedde, eller han wore fierran förfest; quæritur, huru då skall procederas, emedan handsträckning såsom en essentiel ting till kiöpetz fullkombligheet nödwändigt här fordras, huruwida så mycket större swårheet wore, där wittnen iämbwäll, som offta skier, wore döde, och arfwingarne wille kiöpebrefwen och documenterne bestrijda.
2. Synes oförgrijpeligen requireras, då hustruns jord försällies, att hon sielf underskrifwer kiöpebrefwet, aldenstund offta finnes dhe orden införde i brefwen, att kiöpet är skiedt medh hustruns sambtycke, ehuruwäl mannen det giordt ensijdigt och utan hennes ringaste wettenskap. Kan hon ej skrifwa, då borde hon för rätten derom afhöras.
12 Capit.
§ 3. Widh dhe orden röör och rååmärken måge eij, uthan nöden så fordrar, sättias i måsar och kiärr, synes requireras, att utsatt blefwe, huru rör eller råmärken då inrättas borde, när nöden fordrar, att dhe sättias måste i måsar och kiärr, som offta skier, der sådan sank marck finnes, så stoor att distancen älliest blifwer för långh ifrån dhe på bärgen eller hårdh wall stående röör, så frampt icke något i kiärren eller måser oprättas skulle.
