14 Capit.
§ 1. Att inga syner hålles laglige uthan dhe, som skier emellan Walborgsmessan och Allhelgonadagh. Ähr att påminna, att som i wårt kära fäderneslandh finnes mycken sank mark och kiärr, öfwer hwilka man offta alla åhrsens tijder ej framkomma kan, uthan effter helgemessan, sedan isen och frostet giör dem starcka nog; ty synes oförgrijpeligen på sådan händelse, och widh en så beskaffat ort, en laga syn efter helgemessan då wore tillåtelig, när snöen icke hindrar, uthan marken, så .och råå och rör, äfwensåwäl besichtigas kunna, som för helgamessan, ty offta skier, att om sommaren en dehl kiärr och måsar eij så uthtorckas, att man beqwämligen kan komma där fram.
§ 8. Finnes att när twistigheet är om landzskilnaden, då skohle bägge lagmännen om skildnaden dömma medh uthhäradz nembd; detta synes eij mera giörligit, än det förra att där twänne härader äro om skildnaden stridige, då kan ingendera af dhe deröfwer warande häradzhöfdinger det skillia, uthan lagmannen måste giöra det. På lika sätt synes widh twisten om landzskildnaden en tertius och opartisk dommare eller lagman böra uthskillia, hwadh emellan dhe 2:ne landzskapen stridigt är.
15 Capit.
§ 4. Hafwer åkiäranden sin rätt på lagligit sätt förwärckat, ware ägendommen medh det åhretz ränta till konungen förfallen. Detta är mörkt, och för en enfalldig dommare swårt att förstå.
18 Capit.
§ 8. Rätta fardager är torssdagen för midfaste söndag. Påminnes att som detta kommer öfwerens medh gambla lagen och landetz sedwana; så blir det contradictorium, som effterföllier, nembligen 1) att halfwa huus skohla inrymmas kyndelsmessodagh och uthflöttningen eij fullkombligen skier eller öfrige huus uplåtes förrän den 14 Aprilis, på hwilket sätt midfasto-torsdag ingen fahrdag blir, uthan hälften tillförende, och hälfften långt effter, att förtijga det boflyttiandet först [1.] obequembligen synes infalla den 14 Aprilis, då offta första oföhret är, och iämbwäll sädestijden som offtast infaller;
