som här i Finland ähr lagmansnembd i hwart härad, påminnes, om eij den så wäl som häradznembden, wid häradzsynerne, brukas kan, och om det bör wara häradz nembd, så ähr den för orthernes widlyfftigheet skull mäst uthi hwar sochn och under hwart stelle till 5 à 6 stycken i hwart häradh, som ting hålles, så att dereffter eij behöfwes gå uthom häradet, uthan allena till een annan sochn och tingzlag, hwars nembd eij tillförenne wid saaken warit.
§ 7. Om skillnadt emellan bygder by och ödesby, och ther som förmähles, att bygder by må i mangell af råå och röör dem emellan behålla thet han med gärde inbegripit hafwer, synes oförgripeligen nödigt att tillsättias, så wida han eij mera ingierdat ähn honom af gammalt bordt, och intet någon dehl af ödesbyens bewijslige ägor intaget.
1 Cap.
§ 2. Betages fuller urminnes hefdh uthi by och teegskiffte emellan grannar; doch om någon af grannarne hade innom byamåhlet aeqvirerat, och af andre uthom den byen, som der hafft någon gammall uhrminnes äng eller uhrfiell, sig den tillhandlat; skulle han icke böra der wid eenskylt maintineras? Och emedan i denna orthen iembwähl äre hollmar, som innom andras råågång innehafwes med uhrminnes hefd, kunde och det ordet hollmar, iembwähl här nembnas, äfwen som åker och äng etc.
§ 4. Hwar igenom åkäranden kan hafwa sin rett, som här förmähles, förwärkat, skulle oförgripeligen wara nödigt något nermare att omröra, och om ägendomen, då den är frellse, bör och wara till konungen förfallen.
§ 7. Om sedan den ena parten producerat wittne och dhe swuret och befästadt hans rett, den andra partens wittne der emoot iembwähl kunna eedeligen afhöras, uthan att det må wara eedh emoot eed?
16 Cap.
§ 1. Iempte det, som här upnembnes, een skattelagd uthjord innom annars rålagde bollstad, som hafwer tompt, öretahl och teegeskiffte i åker och ängh, bör medh samma by wara berättigadt till, synes och dermed böra, effter dess proportion, föllia fiskie, näfwerfläth och dess wederbörlige andehl i alle bysens ägor.
