behålla samma natur, willkohr och rättigheet som dhen bortbytte, så länge dhen lefwer, hwilken henne bortbytte, och sedhan i nästa arffall effter honom, men sedhan trädha i dhes förra egenskap igen; så synes dher af med tijdhen eij allenast een strijdigheet emillan arfwingarne sig skohla upreesa, uthan och een oreeda emillan grannar och naboor uppkomma, som således befunno dhes egendomb af åthskilligt, och för dhem sällsamt willkohr och egenskap, hwarigenom häradshöfdingar samt borgmästare och rådh till decisioner dherutinnan offta förorsakas skulle; woro fördenskull till äfwentyrs bättre, att jordhen widh sin egenskap och natur alltijdh blefwe, som dhen af första begynnelsen sigh iklädt hafwer.
Cap. 6.
§ 1. Hwillka upbodh skohla sedhan dhe inskrefne äro, uppenbarliga och omständeliga läsas och förkunnas etc. På dhet bördemannen eij okunnigt wara må, när slijk jordh på tinget uppbiudes, tordhe dhet wara nödigt, att laga citation till wederbörande bördemän sådane uppbodh föreginge.
§ 5. Och niute dhen företrädhe så på landet som i stadhen, som mäst tarfwar, eller tillförne fullsutten eij är. Uthi cap. 2 § 1: dhen, som älldst eller bäst dher till fallen är och förmår rustningen widh mackt hålla, må dhe andre arfwingar uthlösa. Hwillka ordh synas emot hwar annan strijdha, och någorledes contradiction införa. 2. Såssom offta skeer, när hustrun halfwa dhelen af huus och gård, och arfwingarne hallfwa dhelen tillfaller, att dhe sin emillan om uthlösningz præferencen twista; ty synes oförgrijpeligen nödigt, att dhätta i lijka måtto uthfördes, hwillken framför dhen andra bör hafwa inlösningzrätten.
§ 6.[1] Om icke för tydeligare meningh skull kunne tillsättias desse ordhen: för än någon gifftorätt uthtages, dher meningen sigh sluter om försålld arfwejordz ehrsättningh, nembligen så mycket, som för dhet bortsålldhe uppburit är, och arfwingarne tilläggias, för än någon gifftorätt uttages.
§ 7. Förmähler, att när öfwermaga, jungfru eller weetwillinghe bördemän äro, och dheras förmyndare widh förefallandhe bördz- och lösningzrätt widh wederböhrandhe dohmstohl tillkännagifwa, hwij han
på sine pupillers wägnar ej bördha gitter, tå warij han saklöös, och
- ↑ I marginalen: Ad cap. 4.
